På väg till tåget blåser iskalla vindar och biter och nyper i mina kinder. Jag vet att kinder antingen är charmigt röda eller så är hela ansiktet spöklikt vit. Vågar faktiskt inte gissa på vilket det är, bara att det är nått av det.
När jag kommer förbi Hjärtat(affären, hjärtat är det gamla namnet) så ser jag det, den första snön. Inget uppseendeväckande utan bara små flingor som faller lite sporadiskt från himlen höga moln. Det kommer inte att bli vit av denna snön på marken, men jag känner ändå den där barnsliga lyckan över att det faller snö.
Kylan biter i mina händer och jag kommer på att jag glömt allt som heter vantar hemma. Dock så anlände tåget så nu sitter jag inte ute längre och jag känner hur all känsel återvänder till mina frysta kroppsdelar. Jag tycker om det. Det är den frihet jag känner från mina allergier, ingen pollen och ingen kvalster, det är bara hög kylig luft som är så underbar att andas.
Morgonen då årets första snö föll i Skånes minsta kommun.

Allt gott,
Ellinor

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad var det som hände? Slutade jag blogga medvetet? För mer än fem år sedan började jag min andra tillsvidare anställing i mitt liv. Jag gick från att jobba 50-60% som "vikarie" till att jobba heltid med något helt nytt. Det var inte medvetet jag s...

Är det dags? Ska denna trettiotvå åriga singel gå på blindedate? Mycket möjligt, även om jag kan tycka att det låter desperat så är det bara ordet som gör det. Så vem vet vad som händer... Datea har inte alls varit min grej någonsin. Jag blir nervö...

Under eftermiddagen i går får jag ett sms. ?Är du hemma?? ?Jo? skickar jag tillbaks, lite för att jag vet vart en sån fråga leder. Spänt väntar jag på nästa sms. Efter en stund kommer det och givetvis är det en fråga om att komma och hälsa på en svän...

Jag ligger vaken. Jag borde sova, men det vill sig inte. Fundera och tänker. Tänker på hur jag ofrivilligt låter rädslor styra mitt liv. Rädd att bli sårad, rädd att såra. Det täcker väl egentligen allt vad rädslor bekommer. För visst är rädsla f...

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om. Så mycket som har hänt, men jag vill inte. Jag har det bra, jag lever och ha hälsan. Är det nog? Nej egentligen inte, men för tillfället räcker det. Det är det jag, och säker en del andra där ute, säger...