Rädslan är antagligen våran värsta fiende som individer, vi behöver försäkring om det kommer gå bra trotts att vi stötter på farthinder. En del av oss är rädda för att förlora någon som är oss kär, få missfall, andra är rädda för att komma människor nära, att våga älska. Det låter så hemskt när jag skriver ut det, och vi har diskuterat människans behov att alltid tillhöra någonstans, i någon form av gruppsammanhang och dess förhållande till ondska - varför kan normala människor utföra onda handlingar -, hur vi påverkas av grupptryck och aukoriter. Visst är det lustigt? På en nivå är vi flockdjur och på en annan är vi individer, det är kanske det som skiljer oss från djuren, det är gränsen går. Vi måste också mötas inom båda förhållanderna, som flockdjur och som individer, vilken konflikt det bildar.
Det jag är rädd för just nu är att förlora den sprirande lycka jag känner just nu, jag är glad som alldrig för och lycklig på ett helt nytt sätt, det är helt enkelt för bra för att vara sant. Jag trivs med mig själv, skolan gå bra just nu och jag mår helt allmänt bra trotts en överdos av allergichocker (pollen)! Allt detta yttrar sig med att jag ligger i fas i livet, med skola och hem, för tussan, jag bakade 4 olika saker i dag, två sorters muffins, bröd och bullar och jag har plockat undan efter mig. Är också ovanligt pigg, vilken är orsaken till att jag faktiskt gjort det jag gjort. Men ibland så smygger rädslan sig på i mörka stunder att det ska försvinna, att skolan kommer överhoppa mig igen, att jag inte har jobb till hösten och liknade, men den rädslan försvinner när jag inser att jag är lycklig. Är inte det lustigt?
Allt jag vill är skratta, dansa och sjunga, om så bara för katten och mig själv. Det är som jag sagt tidigare, möjligheteran ligger i mina händer och just nu känns det som det är hur många möjligheter som helst där! Det är som om jag har tagit ett beslut som varit precis rätt, dock vet jag inte vilket!

Allt gott,
Ellinor

En överblick över det som jag bakat idag!