De säger att man inte ska se tillbaka, leva i det förflutna. Om det verkligen är tänkt att jag aldrig skulle se tillbaka så skulle det inte vara så svårt att leva i nuet. I dag har jag känt mig nostalgisk, tankar har handlat om just "om". Det har inte varit något negativt kring det, bara en önskan om att känna känslor jag kände då, att vara nostalgisk låter lite av dem känslorna att komma fram. Jag reflektera över det igår med, fast då hade jag fokus på tvivel. Jag tror att det är ett naturligt mänskligt beteende att fundera på hur man skulle kunnat hantera saker annorlunda och jag tro rent av att det är nyttigt, att man lär sig något av det.
Det är inte alla frågor från det förflutna som får svar, det är inte alltid lätt att se hur man skulle kunna gör något annorlunda för ibland står känslor i vägen för ett annorlunda beteende. Känslor trotts allt rätt svåra att ändra på, i alla fall för mig.
Så jag fångade inte dagen i dag utan lätt mig påminnas om det förflutna genom att titta på bilder, sjunga några specifika sånger och så vidare. Det innebär dock inte att jag älta det, det som skett har skett. Likt morgondagen så ligger gårdagen i Guds händer, men det är ändå okej att minnas den och fundera på vad som skulle kunna göras bättre inför morgon dagen. Det är ju trotts allt bara dagen som ligger i ens egna händer, det är den vi har att arbeta med.
Undra om Kristina tänkte på samma sätt när hon stod där (se bilden) och blickade tillbaka på det land hon lämna?

Allt gott,
Ellinor