Det är en stressig vecka på gång. Denna veckan är inte värre än föra, men nästa vecka ska jag hinna med att skriva två seminarium uppgifter. För att lägga lite grädde på moset så får vi snart reda på hur vi ska hemtenta som avslutning på denna delkursen. 

Lite körigt med andra ord, men det ska väl gå. Det har ju gått än så länge.

Men jag kämpar på som vanligt.

Nä, nu får jag ta och börja skriva på veckans "paper" så att jag blir färdig med god marginal.

Allt gott,

Ellinor

Fy farao, det finns saker som verkligen är jobbiga att göra. Särskilt är det jobbigt att göra det man ska göra för sig själv. Fråga mig inre varför, jag vet inte svaret. Nu har jag i alla fall gjort en av de där jobbiga sakerna för mig själv. Vi får se hur det blir.

Det finns alltid något som är skrämmande i ens väg, men ibland är det bara att hoppa, friskt vågat hälften vunnit. Visst kan man undra om man gör rätt, om allt kommer förändrar sig eller bara lite grann. Tar man inte steget så lär man aldrig veta.
De säger att när man ligger inför döden så ångrar man inte det man gjort utan det man aldrig gjorde.
Det är värt att tänka på, vilket mod är det inte att ta det steget då?

Allt gott,
Ellinor

Ja, så nära jag kan komma för tillfället. Där är fortfarande pusselbitar jag inte riktigt kan placera, men känns som att jag börja hita tillbaka till varför jag är på denna vägen.
Det är genom Guds nåd jag är den jag är, jag är skapad (och du med) för att vara otroliga! "Baby, I was born this way!"
Vad mer kan jag säga?
Om det är något jag vill dela med mig av så är det just det, tro på dig själv för du kan förändra världen! Var lyhörd och ödmjuk så kommer du långt!

Kram
Ellinor

Som vanligt ileddes lördagen med familje frukost och melodikrysset som sig bör, men mamma var inte med. Hon är i Månsarp (Jönköping) och passar branbarnen där.

Nu sitter jag och tittar på film och har det allmänt bra, funderar på om jag inte ska dra igång nästa veckas skoluppgift redan så den i stort är färdig till serminaret på tordag, det vore sjukt skönt. Slett som bara den med denna veckans och det var inte för att den var ointressant bara extremt jobbiga texter att hantera. Jag tror faktiskt att det var ett arbete med primärkällor, men även sekundär källor (samma källa, olika syfte).

Lite så går tankarna idag.

Allt gott,

Ellinor

Jag känner mig vilsen bland korståg och schismer, det är galet vad jobbigt det kan vara att svar på tre frågor. Det kan beror på att texterna som vi använder oss av kommer från högmedeltid så språket blir lite speciellt och så skrev de inte i samma syfte som man skriver historia idag.

Allt gott,

Ellinor

Rubriken är det närmaste jag kan komma för att beskriva hur det känns att skriva en "uppsats" i veckan. Det är ett evig sökande efter ledtrådar som kan hjälpa en svara på frågorna som ska besvaras, som helt enkelt kan få fungerar som fornoter i den text man ska lämna in.

Samtidigt så är det ju så att man hela tiden måste tänka på hur läsaren kommer ta det, även om det i detta fall bara är läraren. Det är inte alltid så lätt att vara så tydlig som man vill vara och samtidgt lämna ifrån sig en bra "uppsats".

Och så ska ju allt det där praktiska runtomkring också bli rätt, allt från var mitt namn står till vilket ämne jag skriver och hur litteratur listan ser ut.

Så ser det ut att skriva ett "paper" som vi kallar det.

Allt gott,

Ellinor

Är jag där, jag är starkare än någonsin. Det är något otroligt att känna sig stark i sin tro och sina kunskaper, att ha en självtillit. En sådan grundläggande sak självtillit är. Vi har alla möjligheten att bli den bättre versionen av oss själva och jag tänker ta den chansen. 

Vi lever i ett land som säger sig vara sekulariserat, en vanlig missuppfattning med detta är att de skulle innebära att vi kan eller få vara troende.

Fel, fel, fel!

Det är helt okej att tro på vad du känner är rätt för dig, men din tro ska inte spegla/styra (nu enligt sekulariseringen) din uppfattning om hur du tycker exempelvis vården ska vara.

Sen måste jag hålla med Lunds stifts nuvarande biskop Antje om att tron inte är en privatsak, det är mycket möjligt en personlig sak, men inte privat. Vi lever inte i en värld där var och en av oss har sitt eget tempel till sin religion, istället så bygger vi vår tro på samma grundstenar. Det finns ju faktiskt en god orsak till att religionen överlevt igenom alla tider, en god grund.

För mig är det också en anledning (av många flera) till att jag tror på Gud, flera miljarder människor före mig som trott på Gud. Därför är Gud så mycket mer än vi förstår, större än vi någonsin kan begripa.

Allt gott,

Ellinor

Det är inte förvånade eller oväntat. Men mitt känslomässiga bakslag bitter sig kvar, men jag väljer att använda det till min fördel. Hur då? Jo, genom att låta det inspirera mig så jag får ut känslorna. Jag är inte så arg länge utan mest vilsen. Hur ska jag kunna förneka mitt kall? Hur kan någon annan bedöma om jag felbedömt det eller inte?

Jag är i kläm mellan mitt kall och ett nej, jag famlar i mörkret efter den låga som brinner där långt fram, det är mitt hopp. Inte ser jag vägen och snubblar till ibland, vet inte om den är smal eller bred, jag måste nå ljuset!

Utanför metaforerna, vad innebär det? Det innebär att jag måste avsluta utbildningen, vart den än leder mig. Just nu är den min enda styrka, det jag känner att jag klara av.

Inom sinom tid så vet jag att jag kommer finna min väg och se en framtid. Nu är det inte så att jag känner mig framtidslös, hela mitt liv kretsade inte kring att jag skulle få ett "ja"! Tack Gode Underbara Gud för det, amen! Där är mer i mitt liv än så, men det innebär inte heller att jag ger upp allt jag arbetat med under det gångna året heller. Allting saktar ner, det kan verkar som jag ger upp allt, men så är det inte. Jag fortsätter med det i en lite mindre skala till att börja med och snart är jag igång igen.

Det kommer bli konfirmander igen om ett år, jag fortsätter som värd och jag tror jag ska börja i kör igen. Kanske blir det mer än så, men jag börjar där. Jag gör det för jag tycker det är roligt och givande, inte för att det ger mig bra meriter! Där ifrån kommer jag ha min utgångspunkt.

Allt gott,

Ellinor