Är jag där, jag är starkare än någonsin. Det är något otroligt att känna sig stark i sin tro och sina kunskaper, att ha en självtillit. En sådan grundläggande sak självtillit är. Vi har alla möjligheten att bli den bättre versionen av oss själva och jag tänker ta den chansen. 

Vi lever i ett land som säger sig vara sekulariserat, en vanlig missuppfattning med detta är att de skulle innebära att vi kan eller få vara troende.

Fel, fel, fel!

Det är helt okej att tro på vad du känner är rätt för dig, men din tro ska inte spegla/styra (nu enligt sekulariseringen) din uppfattning om hur du tycker exempelvis vården ska vara.

Sen måste jag hålla med Lunds stifts nuvarande biskop Antje om att tron inte är en privatsak, det är mycket möjligt en personlig sak, men inte privat. Vi lever inte i en värld där var och en av oss har sitt eget tempel till sin religion, istället så bygger vi vår tro på samma grundstenar. Det finns ju faktiskt en god orsak till att religionen överlevt igenom alla tider, en god grund.

För mig är det också en anledning (av många flera) till att jag tror på Gud, flera miljarder människor före mig som trott på Gud. Därför är Gud så mycket mer än vi förstår, större än vi någonsin kan begripa.

Allt gott,

Ellinor

Det är inte förvånade eller oväntat. Men mitt känslomässiga bakslag bitter sig kvar, men jag väljer att använda det till min fördel. Hur då? Jo, genom att låta det inspirera mig så jag får ut känslorna. Jag är inte så arg länge utan mest vilsen. Hur ska jag kunna förneka mitt kall? Hur kan någon annan bedöma om jag felbedömt det eller inte?

Jag är i kläm mellan mitt kall och ett nej, jag famlar i mörkret efter den låga som brinner där långt fram, det är mitt hopp. Inte ser jag vägen och snubblar till ibland, vet inte om den är smal eller bred, jag måste nå ljuset!

Utanför metaforerna, vad innebär det? Det innebär att jag måste avsluta utbildningen, vart den än leder mig. Just nu är den min enda styrka, det jag känner att jag klara av.

Inom sinom tid så vet jag att jag kommer finna min väg och se en framtid. Nu är det inte så att jag känner mig framtidslös, hela mitt liv kretsade inte kring att jag skulle få ett "ja"! Tack Gode Underbara Gud för det, amen! Där är mer i mitt liv än så, men det innebär inte heller att jag ger upp allt jag arbetat med under det gångna året heller. Allting saktar ner, det kan verkar som jag ger upp allt, men så är det inte. Jag fortsätter med det i en lite mindre skala till att börja med och snart är jag igång igen.

Det kommer bli konfirmander igen om ett år, jag fortsätter som värd och jag tror jag ska börja i kör igen. Kanske blir det mer än så, men jag börjar där. Jag gör det för jag tycker det är roligt och givande, inte för att det ger mig bra meriter! Där ifrån kommer jag ha min utgångspunkt.

Allt gott,

Ellinor