Det är inte förvånade eller oväntat. Men mitt känslomässiga bakslag bitter sig kvar, men jag väljer att använda det till min fördel. Hur då? Jo, genom att låta det inspirera mig så jag får ut känslorna. Jag är inte så arg länge utan mest vilsen. Hur ska jag kunna förneka mitt kall? Hur kan någon annan bedöma om jag felbedömt det eller inte?

Jag är i kläm mellan mitt kall och ett nej, jag famlar i mörkret efter den låga som brinner där långt fram, det är mitt hopp. Inte ser jag vägen och snubblar till ibland, vet inte om den är smal eller bred, jag måste nå ljuset!

Utanför metaforerna, vad innebär det? Det innebär att jag måste avsluta utbildningen, vart den än leder mig. Just nu är den min enda styrka, det jag känner att jag klara av.

Inom sinom tid så vet jag att jag kommer finna min väg och se en framtid. Nu är det inte så att jag känner mig framtidslös, hela mitt liv kretsade inte kring att jag skulle få ett "ja"! Tack Gode Underbara Gud för det, amen! Där är mer i mitt liv än så, men det innebär inte heller att jag ger upp allt jag arbetat med under det gångna året heller. Allting saktar ner, det kan verkar som jag ger upp allt, men så är det inte. Jag fortsätter med det i en lite mindre skala till att börja med och snart är jag igång igen.

Det kommer bli konfirmander igen om ett år, jag fortsätter som värd och jag tror jag ska börja i kör igen. Kanske blir det mer än så, men jag börjar där. Jag gör det för jag tycker det är roligt och givande, inte för att det ger mig bra meriter! Där ifrån kommer jag ha min utgångspunkt.

Allt gott,

Ellinor

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad var det som hände? Slutade jag blogga medvetet? För mer än fem år sedan började jag min andra tillsvidare anställing i mitt liv. Jag gick från att jobba 50-60% som "vikarie" till att jobba heltid med något helt nytt. Det var inte medvetet jag s...

Är det dags? Ska denna trettiotvå åriga singel gå på blindedate? Mycket möjligt, även om jag kan tycka att det låter desperat så är det bara ordet som gör det. Så vem vet vad som händer... Datea har inte alls varit min grej någonsin. Jag blir nervö...

Under eftermiddagen i går får jag ett sms. ?Är du hemma?? ?Jo? skickar jag tillbaks, lite för att jag vet vart en sån fråga leder. Spänt väntar jag på nästa sms. Efter en stund kommer det och givetvis är det en fråga om att komma och hälsa på en svän...

Jag ligger vaken. Jag borde sova, men det vill sig inte. Fundera och tänker. Tänker på hur jag ofrivilligt låter rädslor styra mitt liv. Rädd att bli sårad, rädd att såra. Det täcker väl egentligen allt vad rädslor bekommer. För visst är rädsla f...

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om. Så mycket som har hänt, men jag vill inte. Jag har det bra, jag lever och ha hälsan. Är det nog? Nej egentligen inte, men för tillfället räcker det. Det är det jag, och säker en del andra där ute, säger...