När man som jag pluggar ett ämne i vetenskapens värld, men också är ett änme som hör hemma i en religös värld så är det naturligt att ifrågasätta. Det är speciellt att tro på texterna i bibeln, men nu ska jag helt plötsligt se allt som myter. Vetenskapen säger att det inte finns några mirakel för det går inte att bevisa, det gör att jag tvivlar på texten ibland. När jag gör det kan det ibland vara en upplevelse av att jag skulle tvivla på Gud, men så tar jag ett steg tillbaka och ser att det är textens rationalitet jag ifrågasätter och inte Gud. 

Gud är den jag vänder mig till när det händer, men det är faktiskt inte nödvändigt att tro på texten. Det finns så många andra texter som skulle kunnat kommit med i NT's kanon. Ibland kan man undrar om det inte räcker att säga att jag tror på en snäll, givmild och omtänksam man som visade vad medmänsklighet är, att han var sänd från Gud för att agera förebild. Kanske är det allt jag, och du, behöver kunna om Jesus. Det handla om kärleken till medmänniskan.

Gud har varit viktig för mig sedan jag var ett litet barn, jag kan inte minnas en stund utan Gud. Gud har alltid funnits där, aldrig övergett och alltid älskat mig.

Gud är större än att vi tror att Gud är god enligt våran definition, det finns ett vidare perspektiv som varken du eller jag kan förstå.

Gud är Större!

Mycket nöje,

Ellinor