Några av er undrar säkert hur jag kan ta ett sånt negativt beslut som jag fick i torsdags så bra. Jag har ju tidigare skrivit att jag inte kan låta ett enda ord styra mitt liv nu när jag aldrig gjort det tidigare. Det finns människor som har makt att hindra en att gå på den vägen man valt, men då finns där alltid avstickare och kryphål och korsningar.
Som det går att läsa på en liten skylt i min kusins hall: Det är inte hur man har det utan hur man tar det som är det viktiga. Jag ser inte detta som ett misslyckande utan som en möjlighet att se mig omkring och göra annat.
Allt detta innebär att jag ska fortsätta göra min grej och vara den jag är. Jag kommer fortsätta le stort och försöka sätta guldkant på mina medmänniskors vardag. Detta är precis vad mina vänner, släktingar och familj har gjort för mig under mitt liv, så jag har lärt mig från de bästa!

Kramar
Ellinor

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad var det som hände? Slutade jag blogga medvetet? För mer än fem år sedan började jag min andra tillsvidare anställing i mitt liv. Jag gick från att jobba 50-60% som "vikarie" till att jobba heltid med något helt nytt. Det var inte medvetet jag s...

Är det dags? Ska denna trettiotvå åriga singel gå på blindedate? Mycket möjligt, även om jag kan tycka att det låter desperat så är det bara ordet som gör det. Så vem vet vad som händer... Datea har inte alls varit min grej någonsin. Jag blir nervö...

Under eftermiddagen i går får jag ett sms. ?Är du hemma?? ?Jo? skickar jag tillbaks, lite för att jag vet vart en sån fråga leder. Spänt väntar jag på nästa sms. Efter en stund kommer det och givetvis är det en fråga om att komma och hälsa på en svän...

Jag ligger vaken. Jag borde sova, men det vill sig inte. Fundera och tänker. Tänker på hur jag ofrivilligt låter rädslor styra mitt liv. Rädd att bli sårad, rädd att såra. Det täcker väl egentligen allt vad rädslor bekommer. För visst är rädsla f...

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om. Så mycket som har hänt, men jag vill inte. Jag har det bra, jag lever och ha hälsan. Är det nog? Nej egentligen inte, men för tillfället räcker det. Det är det jag, och säker en del andra där ute, säger...