Snön ligger tung över hela Skåne och minusgraderna biter mig i kinden, solen skiner, men längtan till våren är ändå hos mig precis som för många andra. Jag väntar på våren, jag vill ha träd som precis slagit ut och påskliljor och tulpaner som vajar i den ljumna vår vinden.

På samma sätt väntar jag på så mycket annat, det känns ibland som om det är livet jag väntar på, men det har börjat för länge sedan. Jag väntar på resultat, jag väntar på pengar, jag väntar på svar från potentiella arbetsgivare och på att allt ska bli bara lite bättre.

Länge gick jag och väntade på att jag skulle träffa "den rätta", men inte nu längre, inte för att jag träffat honom, men jag är inte så säker på att jag vill det längre. Jag väntade på honom för att jag ville ha vad jag tro det flesta kvinnor vill ha, barn och trygghet. Visst hade det varit trevligt att få barn en dag, men nu har jag hittat mig själv och barn är inte längre en nödvändighet och om jag ska ha barn så vill jag föregå med gott exempel och få dem inom äktenskapets ramar. 

Med tanke på min tremännings kommande bröllop så är det också något man väntat på, att "den rätta" ska dyka upp och fria så man ska få ha sitt drömbröllop och visst finns det en längtan efter det, men jag känner att det är fullt tillräckligt att få dela det med andra utan att själv behöva vara i centrum. 

Kanske är jag lite annorlunda som inte väntar på att personer ska dyka upp och förändra mitt liv, kanske är jag det inte. Det jag kan säga är att det är en fantastisk känsla att göra det man vill utan att ta med sig alla dess "tänk om" och bara försöka fånga dagen, veckan och året.

Livet är ditt, allting sker när det sker, men låt inte "om" stoppa dig för då kanske det aldrig sker.

Jag gör mitt liv själv, även om jag fortfarande längtar en massa på en massa saker så väntar jag inte på dem alla.

Väntan spara jag till resultat på tentor.

Mycket nöje,

Ellinor

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad var det som hände? Slutade jag blogga medvetet? För mer än fem år sedan började jag min andra tillsvidare anställing i mitt liv. Jag gick från att jobba 50-60% som "vikarie" till att jobba heltid med något helt nytt. Det var inte medvetet jag s...

Är det dags? Ska denna trettiotvå åriga singel gå på blindedate? Mycket möjligt, även om jag kan tycka att det låter desperat så är det bara ordet som gör det. Så vem vet vad som händer... Datea har inte alls varit min grej någonsin. Jag blir nervö...

Under eftermiddagen i går får jag ett sms. ?Är du hemma?? ?Jo? skickar jag tillbaks, lite för att jag vet vart en sån fråga leder. Spänt väntar jag på nästa sms. Efter en stund kommer det och givetvis är det en fråga om att komma och hälsa på en svän...

Jag ligger vaken. Jag borde sova, men det vill sig inte. Fundera och tänker. Tänker på hur jag ofrivilligt låter rädslor styra mitt liv. Rädd att bli sårad, rädd att såra. Det täcker väl egentligen allt vad rädslor bekommer. För visst är rädsla f...

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om. Så mycket som har hänt, men jag vill inte. Jag har det bra, jag lever och ha hälsan. Är det nog? Nej egentligen inte, men för tillfället räcker det. Det är det jag, och säker en del andra där ute, säger...