Nu kanske ni undrar hur jag tänker, vad har Mose med påsken att göra? Och känner ni till att han är central i den judiska påsk traditionen så kanske ni rent av undrar vad det har med den kristna påsken att gör? Det enkla svaret är att Jesus var jude, han firade påsk utifrån vad Moses historia. Det enkla svaret kanske inte är så lätt att förstå dock.

Mose var den istralitiska pojken i vasen som växte upp i en kunlig miljö, med faraos syster som foster mor och han hade sin biologiska syster vakande över honom på håll. Hans uppväxt gav honom trygghet, för trotts att det var uppenbart att han inte var egypter så var han under faraos systers beskydd. En dag får han se hur de folk ur vilka han härstammar är slavar, hur de förtrycks under farao. De hela är en komplex berättelse, som innehåller allt vad man kan önska av en bra historia.

Det som kan sägas om Moses är att han inte ville vara den som skulle rädda israeliterna, där finns en teori om att det berodde på att ha stammade. Han är i alla fall motvillig till att föra Guds folk ur Egypten, men efter mycket om och men så gör han det.

En av poängerna i hela historien är denna motvilligheten, Gud väljer ut den motvillig man att leda ett folk som tvivlar och bryter de bud som Gud har ålagt dem. Inget lätt jobb med andra ord, men det speglar en vardag som många av oss känner igen sig i. Han var en vanlig människa som försökte göra det rätta, han gjorde han vad kunde. Känns det igen? Jag känner i alla fall igen mig i det, var dag försöker jag göra det som är gott, men allt för ofta så är det inte tillräckligt och jag tycker mig inte varit god nog. Så nog kan man känna igen sig i Moses kamp, både den yttre och den inre. Åter igen handlar om att vi bara är människor.

Vill ni läsa mer om Mose än bara mina reflektioner så är det 2 Moseboken som gäller. Där finns gott om paralleller som kan dras till det nya testamentet som går att reflektera över! Jag inser att jag inte gett er ett fullvärdigt svar till varför jag tycker, och andra med mig, att Mose är en viktig karaktär i påsken utom att han var ledare för israeliterna i uttåget från Egypten och att det är denna berättelse som gör att judar firar pesach (påsk/passover) och där till varför Jesus firade påsk med lärjungarna.

Allt gott,
Ellinor

Låt oss prata om förädaren! Anklagaren (oftad tolkad som djävulen/satan) för all del, men jag vill prata om Judas Iskariot som jag tycker är en mycket spännade person i Nya testamenet. Är det någonstans evanglierans författare misslyckas med att sin berättelse så är det i berättelsen om honom. Det handlar bland annat att vi direkt får veta att han är en förädare innan han ens förrått frälsaren, han är stämplad och dömd redan på förhand för oss som läser om honom. Detta gör, enligt min mening, evangelierna motsägelsefulla och det talar också om att författarna kämpade med sin kristenhet precis som vi gör idag.
För mig är Judas Iskariot mänskligheten personifierad, till stor del så styr räddslor våra liv, precis som det händelserna kring Judas liv.


Sedan gick han upp på berget och kallade till sig några som han hade utvalt, och de kom till honom. Han utsåg tolv som skulle följa honom och som han skulle skicka ut att predika och ha makt att driva ut demonerna. Och de tolv han utsåg var: Simon, som han gav namnet Petrus, Sebedaios son Jakob och Jakobs bror Johannes, vilka han gav namnet Boanerges, det vill säga Åskans söner, vidare Andreas, Filippos, Bartolomaios, Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Taddaios, Simon Kananaios och Judas Iskariot, han som förrådde honom.
ur evangeliet enligt Markus 3:13-19

Som ni ser i perikopet (bibelavsnitt) så är han av författaren redan dömd från början och det gör att vi inte får lov att bilda oss en egen uppfattning av honom. Här har vi också en intressant motsättning som uppstår när vi i passionsberättelsen (påsken berättelse) får reda på att Jesus vet vad som skall hända, han vet vem som kommer förneka honom och vem som kommer förråda honom. Fråga är om han inte redan vi valet av "de tolv", sedermera apostlarna, visste vad som skulle ske? Antagligen, och han vet att det är en nödvändighet det som sker, och ändå väljer Jesus Judas Iskariot att följa honom och vara hans lärjunge. Jag tycker det är både nyttigt och intressant att reflektera över detta för att det ger en annan bild av Judas, en bild av honom som människa och inte enbart en förrädare.

Jesus valde honom, Jesus förlät honom innan han begått sin synd genom att välja honom och genom att dela en måltid med honom. Om du på torsdag går på skärtorsdagens mässa och ta nattvarden, föreställ dig då att du är Judas som delar den sista måltiden med Jesus, nattvarden hamlar då i ett helt nytt ljus. Nattvarden upprepa denna tysta förlåtelse och knyter åter banden i relationen till Gud, det är mänskligt att fela och gudomligt att förlåta.

Judas Iskariot var med andra ord precis som du och jag, ibland blir vi rädda och gör saker som vi egentligen inte vill, men vi är bara människor. Gud utför ett ständigt arbete med oss, likt smeden arbetar med silvret så arbetar Gud med oss. Gud är alltid med oss, vi är aldrig ensamma och Guds nåd omfattar oss alla.

Bort med slaggen ur silvret,
så lyckas silversmeden med sitt kärl.
Ordspråksboken 25:4

Har ni några funderingar kring Judas Iskariot så dela med er av dem genom att kommentera mitt inlägg!

Allt gott,
Ellinor