Var min vän! Ett stilla ljud som finns på mångas läppar, få ger dock det liv. Men det finns där! Tillsammans med ordet Hjälp!, som är ett viktigt ord att våga använda. Att leva i samexistens och tro att vi behöver varandra, både som enskilda individer, men också i en större gemenskap är viktig.
Vem finns där för mig att prata med? Vem anförtror jag min ångest, min längtan, min glädje? Vem vågar anförtro mig samma sak? Frågorna är många och i en värld full av människor så växer vår ensamhet och vi står där och undra vem vi kan blotta våra verkliga färger för utan att behöva ge dem de rosa solglasögon först.
Det är en svår balansgång i viljan att skydda sig själv och att hjälpa sig själv. Oftas så upplevs det som en risk när man ska släppa en annan människa in på livet, det kräver tillit. Tillit att de inte ska använda en själv mot en när svåra stunder kommer. Jag tycker det hjälper att tänka att det är ömsesidigt. Du får inte knacka på min dörr om du inte är bered att komma in lika lite som jag inte ska öppna dörren om jag inte är bered att släppa in dig. När jag öppnar dörren så vill jag bli sed för den jag är och inte den jag försöker vara, det utrymmet måste ges mig och jag ska ge det till dig. Låt mig få komma nära, till eran hjärtan så som den jag är. Den jag försöker vara, ge mig min morgon dag. Livet blir mer sant om min längtan att vara mig själv får utrymme och jag blir älskad för den jag är. Är det inte vad alla människor önskar sig?

Allt gott,
Ellinor