Temat för följande veckan är Rik inför Gud vilket kan verka som något väldigt märkligt. Hur kan man vara rik inför Gud? Vad innebär det att vara rik inför Gud? Kan alla vara det? Ja, bara dessa orden lämnar en inför en del frågor och inte blir det mycket bättre när man läser den gamla testamentliga läsningen ur 2:a Moseboken 32:1-4, 30-35. Jag som är uppvuxen med dessa historierna finner denna om guldkalven svår återkopplad till just Rik inför Gud. För mig handlar hela den texten om avgudardyrkan, vilket jag uppfattar som något Gud inte vill ha. Ingen blid tillit är önskvärd. För mig så framstår det på flera ställen i GT att Gud uppskattar diskussionen, att vi ska argumentera med honom, redan Abraham gör detta i ett försök att rädda de rättfärdiga! Jag återkommer till detta.
Episteltexten gör inte saken lättare. Där står i Första Johannes brevet 2:15-17 att vi inte ska älska världen. Johannes gör där en åtskillnad mellan Gud och världen och bygger där upp en världsuppfattning som inte stämmer överens med min eftersom jag ser världen som en del av skapelsen och därför älskar den. När han beskriver världen så blir det mer i ett begrepp kring andra människors påverkan på den enskilde individen, så som tillexempel grupptryck.
Som tur är så klar kopplingen mellan texterna och temat upp med evangeliet. Det är nästan pinsamt enkelt att ta till sig. Självklart säger jag det som troende som aktivt läser bibeltexter och har en en viss utbildning i att tolka och förstå dem. Matteus (6:19-24) skriver att vi inte ska samla skatter på jorden utan i himlen, det är säkrare. Visst blir det lite svårt att förstå hur man ska kunna samla skatter i himlen, men jag ska försöka göra det lite klarare för er.
Det handlar om de substantiv som inte går att ta på, specifikt de positiva (mestadels i alla fall), alltså kärlek, men också om tillit och tro på sig själv. Som kontrast till texterna ovan så vill jag lyfta fram Jobs bok (också en bibelbok för er som inte är bekant med den) där han prövas rejält, ja, nära på brutalt. Han klara prövningarna bra, mer än bra faktiskt. Job har allt, han är en god människa och har en god familj och välstånd, men med prövningarna så förlorar han detta. Hans vänner försöker få honom att skuldbelägga Gud, men någonstans har Job insett att det som han har i det jordiska livet bara är till låns. Job forsätter att hysa kärlek och tillit till Gud och en tillit till att Gud älskar honom. Detta är en tillit vi lätt kan se att de saknar i historien om guldkalven. Texten är också användbar i att försöka förstå episteltexten, eftersom Job utsätts för grupptryck men ändå går sin egen väg, den väg Gud valt.
Vi får gång på gång veta om att Gud är nådig. Insikten om att vi är frälsta är den första skatten vi får i himlen. Den andra beskriv utförligt i 1:a Korintierbrevet, med andra ord kärleken. Som Shirley Clamp sjunger i en schlager:För den som älskar lever hoppet alltid kvar. Vilket leder mig till min rubrik som är hämtad ur Guldgrävarsången där den himmelska skatten gör textskrivaren välmående, detta fenomen stöter vi på i flera religiösa sånger och psalmer, ett exempel är Oändlig nåd (amazing grace), psalm 231 i den svenska psalmboken.
Detta ger även en bild kring hur tron på uppståndelsen vid tidens slut fungerar, men det är en helt annan historia. Hoppas att jag inte krånglat till det utan bara gjort det klarare.

Allt gott,
Ellinor