Det är dags att ta tag i skolan nu, det går inte att skjuta på längre. Jag tycks har blivit något av en expert på att skjuta upp saker, till mitt eget stora förtret. Trotts det så är det så att man måste bita i äpplet innan man kan vara säker på att det är surt och är det det så går det bra att göra äpplepaj av det. Jag tror nog ni förstår vad jag menar.
Att det är så mycket som samlats på hög är då bidragande till att jag skjuter på det, fast jag vet att det inte gör saken bättre. Ett djup andetag och göra en sak i taget hjälper, men man, det vill säga jag, måste verkligen vara envis mot sig själv. Det är svårt. Är det inte märkligt hur enkelt det är att svika sig själv? Bordet inte jag vara den jag främst håller löfte till? Jag tycker nog det, för hur ska jag kunna hålla löften till andra om jag inte gör det till mig själv? Det får bli min motivation för terminen och hela året.
Jag är också en sån som tar ut oron i förskott, jag oroa mig till exemple för jobb under hösten. Kommer jag ha något? Vad blir det för jobb? Kan jag göra ett kärriär byte?
Jag skulle väldigt gärna byta kärriär, det var ju det skolgången var till för men det blev uppskjutet, tyvärr. Det gäller att leva på hoppet.

Allt gott,
Ellinor

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad var det som hände? Slutade jag blogga medvetet? För mer än fem år sedan började jag min andra tillsvidare anställing i mitt liv. Jag gick från att jobba 50-60% som "vikarie" till att jobba heltid med något helt nytt. Det var inte medvetet jag s...

Är det dags? Ska denna trettiotvå åriga singel gå på blindedate? Mycket möjligt, även om jag kan tycka att det låter desperat så är det bara ordet som gör det. Så vem vet vad som händer... Datea har inte alls varit min grej någonsin. Jag blir nervö...

Under eftermiddagen i går får jag ett sms. ?Är du hemma?? ?Jo? skickar jag tillbaks, lite för att jag vet vart en sån fråga leder. Spänt väntar jag på nästa sms. Efter en stund kommer det och givetvis är det en fråga om att komma och hälsa på en svän...

Jag ligger vaken. Jag borde sova, men det vill sig inte. Fundera och tänker. Tänker på hur jag ofrivilligt låter rädslor styra mitt liv. Rädd att bli sårad, rädd att såra. Det täcker väl egentligen allt vad rädslor bekommer. För visst är rädsla f...

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om. Så mycket som har hänt, men jag vill inte. Jag har det bra, jag lever och ha hälsan. Är det nog? Nej egentligen inte, men för tillfället räcker det. Det är det jag, och säker en del andra där ute, säger...