Nu sitter jag här och skriven en vetenskaplig text, vem hade trott det?

Inte jag i alla fall, ändå är det det jag sitter och gör. Det var inget jag reflektera över när jag bestämde mig för att läsa på universitet, men nu är det en så självklarhet.

Ja, det är märkligt. Mycket märkligt, särskilt att komma på att det är det som man sitter och gör. Nu är det ingen stor sak, inte egentligen, utan nu ligger vi mer i någon typ av övnings läge. Det är ju faktiskt inte så att de stora forskarna och framstående personerna inom teologin, ja förutom våra lärare i alla ära, kommer att läsa vad jag skrivit. Jag vill helt enkelt bara göra kopplingen till att det kanske kommer en dag när någon av oss på kursen (vi som skriver interpretationen) kommer kunna räkna oss till den skaran vilket innebär att de skulle läsa våra texter med spänning!

Det är en kittlande känsla att tänka så. Jag lägger antagligen ner lite extra energi på texten bara för att jag ser den möjligheten. Möjligheten att kunna förändra världen, förhoppningsvis till något bättre. Det är verkligen en livgivande känsla!

Allt gott till er,

Ellinor

Detta året händer allt spännande, om bara några veckor åker vi med konfirmanderna till Rotterdam. Sen är det massa annat spännande som händer.
Det fick mig att reflektera över att jag faktiskt är halvvägs till min kandidat examen. Saknat mina vänner i Jönköping, för det innebär att det är ett och ett halvt år sedan jag träffade dem! Har så mycket att göra att tiden bara rusar i väg. Maj månad ska jag försöka ta mig upp till Jönköping och träffa dem.
Jag får väl helt enkelt ta mig råd.


Hjärtas kramar
Ellinor.

Jag har nog aldrig vetat vad skrivkramp är, men nu gör jag, nu när jag har flera viktiga saker att skriva, flera deadline. Hela tiden tar jag fram och tillbaka till texten, jag vet på ett ungefär vad jag måste skriva, men formuleringen så att det hänger samman saknas!

Jag kan helt enkelt inte få ner det på papper. Ibland undrar jag om hela mitt liv är en enda stor skrivkramp. Att jag inte når riktigt ända fram.

Jag vill egentligen inte framstå som pessimistisk, men med deadlines i närliggande framtid är det svårt att låta bli! Det snurra i huvudet och jag har svårt att placera in fakta på rätt ställe, det är så mycket jag måste tänka på.

Att skriva en interpretation är som att göra ett klipp och klistra där ordningen måste vara på ett viss sätt, allt måste hamla precis rätt.

Allt gott,

Ellinor

Nu så är det på gång, första samtalet från en potential arbetsgivare kom idag! Har väntat på det så att jag nästa blivit orolig, behöver ju verkligen jobba under sommaren. 

Jag vet att sannolikheten att jag inte skulle få ett jobb är låg, men jag oroar mig än då. Med min utbildning och erfarenhet så är sannolikhet större för att jag faktiskt får ett jobb över sommaren. Det verkar i alla fall som arbetsgivarna börja ringa nu,tycker själv det är sent, skulle vilja ha haft detta färdigt sedan länge, men det är ju inget jag kan göra någonting åt.

I övrigt har dagen inneburit en hel del förberedelser med skolarbete och liknade, allt för att jag ska klara av det  så bra som möjligt. Det tar mycket tid, men det hade jag också räknat med.

Kramiz,

Ellinor

Jag kan inte förstå att det nästan har gått en hel vecka sedan senast jag skrev. Hur gick detta till egentligen???
Veckan har varit fullspäckad med saker hela tiden, mesta dels roliga! Jag var till exempel i Svedala i onsdags och käkade den godaste kladdkakan jag ätit på länge, lever fortfarande på efterdyningarna av den. Mm...
Som vanligt kul med konfirmanderna och spännande i skolan, fast än mycket! Jag är lite orolig över hur jag ska hinna med, men jag är också optimistisk.
Allt går som sagt väldigt fort.

Mycket nöje,
Ellinor