Det är fortfarande ett hårt slag, men jag börja så sakta känna mig som mig igen. Så mycket stöd och uppmuntran från så många underbara människor har hjälpt mig. Som en av dessa säger, Gud finns i varje människa! Jag har fått uppleva det under dessa två dagarna tydligt och jag är säker på att jag kommer få uppleva mer av det! Detta är inte slutet, detta är början på något stort.
För att vara helt ärlig känner jag mig oövervinnelig, det är så många spärrar som släpps! Om jag vill kan jag ju söka igen om fem år, det innebär fem år av mina val utan att behöva tänka på var de kan tyckas tänka om det jag gör. Jo, jag vet att det kan vara bra att tänka efter ändå om jag nu vill göra en ny ansökan. Men ändå, jag tänker gå min egen väg och se mina möjligheter, framtiden är trotts allt ett oskrivet blad och jag tänker göra mitt bästa för att den ska bli bra!

Allt gott,
Ellinor

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad var det som hände? Slutade jag blogga medvetet? För mer än fem år sedan började jag min andra tillsvidare anställing i mitt liv. Jag gick från att jobba 50-60% som "vikarie" till att jobba heltid med något helt nytt. Det var inte medvetet jag s...

Är det dags? Ska denna trettiotvå åriga singel gå på blindedate? Mycket möjligt, även om jag kan tycka att det låter desperat så är det bara ordet som gör det. Så vem vet vad som händer... Datea har inte alls varit min grej någonsin. Jag blir nervö...

Under eftermiddagen i går får jag ett sms. ?Är du hemma?? ?Jo? skickar jag tillbaks, lite för att jag vet vart en sån fråga leder. Spänt väntar jag på nästa sms. Efter en stund kommer det och givetvis är det en fråga om att komma och hälsa på en svän...

Jag ligger vaken. Jag borde sova, men det vill sig inte. Fundera och tänker. Tänker på hur jag ofrivilligt låter rädslor styra mitt liv. Rädd att bli sårad, rädd att såra. Det täcker väl egentligen allt vad rädslor bekommer. För visst är rädsla f...

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om. Så mycket som har hänt, men jag vill inte. Jag har det bra, jag lever och ha hälsan. Är det nog? Nej egentligen inte, men för tillfället räcker det. Det är det jag, och säker en del andra där ute, säger...