Det är otroligt vad tiden går fort. Idag var det den första söndagen vi var delaktiga i! Jag sjöng, tyckte själv det gick så där, men ingen klagade efter utan det var mer uppmuntrande ord, belönade ord. Dessutom hjälpte jag till vid nattvarden. Jag var så nervös så att mina händer skakade, men det gick bra och var i slutändan upplyftande.
Det säger rätt mycket att jag är mer nervös inför ett moment med sakramente än vad jag har varit under själva betraktelserna jag skrivit och framfört.
Angående just skrivandet så förvånar det mig hur fort det går att komma in i det, att utveckla det "rätta" tänket. Nu säger jag inte att mina betraktelser som jag skrivit är perfekta eller fullkomliga på något sätt, tvärt om. Vad jag menar är att själva skrivandet är fåvånade för mig. Dessutom lägger jag märke till hur jag tar efter präster jag känner i hur jag utrycker mig i mina texter. Helt ärligt så kan det ibland vara en välblandad kompott. Jag plocka mina favorit uttryckssätt från var och en av dem och på så vis bär jag dem med mig. Det är lite konstigt men vad ska man göra, inflyttande och inspiration kommer från de mest väntade och oväntade håll. På så sätt lär jag också mycket om mig själv.


Allt gott,
Ellinor

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad var det som hände? Slutade jag blogga medvetet? För mer än fem år sedan började jag min andra tillsvidare anställing i mitt liv. Jag gick från att jobba 50-60% som "vikarie" till att jobba heltid med något helt nytt. Det var inte medvetet jag s...

Är det dags? Ska denna trettiotvå åriga singel gå på blindedate? Mycket möjligt, även om jag kan tycka att det låter desperat så är det bara ordet som gör det. Så vem vet vad som händer... Datea har inte alls varit min grej någonsin. Jag blir nervö...

Under eftermiddagen i går får jag ett sms. ?Är du hemma?? ?Jo? skickar jag tillbaks, lite för att jag vet vart en sån fråga leder. Spänt väntar jag på nästa sms. Efter en stund kommer det och givetvis är det en fråga om att komma och hälsa på en svän...

Jag ligger vaken. Jag borde sova, men det vill sig inte. Fundera och tänker. Tänker på hur jag ofrivilligt låter rädslor styra mitt liv. Rädd att bli sårad, rädd att såra. Det täcker väl egentligen allt vad rädslor bekommer. För visst är rädsla f...

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om. Så mycket som har hänt, men jag vill inte. Jag har det bra, jag lever och ha hälsan. Är det nog? Nej egentligen inte, men för tillfället räcker det. Det är det jag, och säker en del andra där ute, säger...