Till min stora glädje och förvåning så blev jag uppvaktad med sång. Det är något som inte händer varje år, ofta så glömmer vi bort att sjunga i familjen när någon fyller år, det vill säga om vi inte känner oss busiga. När brorsan blev 40 så spelade vi in en ljudfil med "ja, må han leva" och skickade den till honom, det var han antagligen inte ett dugg beredd på. Jag vet inte men ibland är det som min födelsedag försvinner i tomma intet, kanske är det skolstarten som suddar ut den. Men i alla fall så fick jag två gratulationssånger igår.
Varje gång jag ska fylla år så väntar jag mig nästan att det ska kännas annorlunda efter födelsedagen, men icke. Jag känner mig fortfarande som tjugofyra fast än jag är tjugonio! Vart tog tiden vägen? Jag har faktiskt ingen aning. Nästa år så smitter jag, jag orkar helt enkelt inte anordna en födelsedagsfest som jag ändå inte blir riktigt nöjd med. Det blir förhoppningsvis en stor fest om fyrar år i stället och vem vet om det blir mer.
Mina planer är att åka till Irland själv när jag blir trettio, att ge mig ut på äventyr. Jag längtar redan dit! Det är en kittlande tanke att allt faktiskt kan hända, jag gillar när jag känner på det sättet. Vem vill inte ha alla möjligheter för sina fötter? Jag har svårt att föreställa mig någon som inte vill ha det. Vi säger till barnen att de kan bli precis vad de vill, ofta glömmer vi vilkoren för det och när vi är gamla nog att välja så tycker vi inte längre att vi kan bli vad vi vill på grund av att alla vilkor måste uppfyllas. Vill man något på riktigt så kämpar man för det, ibland går det och ibland hittar man annat längs vägen som man hellre vill. Poängen är att vi kan bli precis vad vi vill!

Allt gott,
Ellinor

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad var det som hände? Slutade jag blogga medvetet? För mer än fem år sedan började jag min andra tillsvidare anställing i mitt liv. Jag gick från att jobba 50-60% som "vikarie" till att jobba heltid med något helt nytt. Det var inte medvetet jag s...

Är det dags? Ska denna trettiotvå åriga singel gå på blindedate? Mycket möjligt, även om jag kan tycka att det låter desperat så är det bara ordet som gör det. Så vem vet vad som händer... Datea har inte alls varit min grej någonsin. Jag blir nervö...

Under eftermiddagen i går får jag ett sms. ?Är du hemma?? ?Jo? skickar jag tillbaks, lite för att jag vet vart en sån fråga leder. Spänt väntar jag på nästa sms. Efter en stund kommer det och givetvis är det en fråga om att komma och hälsa på en svän...

Jag ligger vaken. Jag borde sova, men det vill sig inte. Fundera och tänker. Tänker på hur jag ofrivilligt låter rädslor styra mitt liv. Rädd att bli sårad, rädd att såra. Det täcker väl egentligen allt vad rädslor bekommer. För visst är rädsla f...

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om. Så mycket som har hänt, men jag vill inte. Jag har det bra, jag lever och ha hälsan. Är det nog? Nej egentligen inte, men för tillfället räcker det. Det är det jag, och säker en del andra där ute, säger...