Det är väl lustigt att något av det som skrämmer mig mest är att bli dömd, inte av Gud utan mina medmänniskor. Skillnaden mellan dessa är så markant, en människa dömer utifrån en enda handling och låter det färga allt den dömda gör även om det är i en helt annan klass. Det gäller både det bra och det dåliga, de skapar helt enkelt en tung väska åt en med alla handlingar och det är slitsamt att bära. Jag förstår poängen med första intrycket och vikten av den, det gäller att ha en balans. Vissa människor behandlar en som att man nästan är för bra för att vara sann och väntar bara på att man ska begå något fel, så hela tiden finns den där kampen att vara perfekt, men vi är ju bara människor!

Vem är jag nu att tala om hur Gud dömer, allt jag vet är min erfarenhet och den säger mig att hos Gud har jag ingen ryggsäck av skulder. Mer än så är svårt att säga, jag kan inte ens förklara varför, men för mig innebär min tro på Gud frihet. För utan den tunga ryggsäck med skulder kan jag vara mig själv, där finns inget jag behöver leva upp eller ner till utan bara jag. Jag antar att det beror på att Gud faktiskt ser helheten.


Står där, fattig bonddräng invid Himmelens port.
Lite rädd och ledsen för de synder jag gjort.
Man ska inte supa, hålls med flickor och slåss.
Herren, Gud i Himlen, är väl missnöjd förstås.

Men, då säger Herren: Fattig bonddräng, kom hit.
Jag har sett din strävan och ditt eviga slit.
Därför, fattig bonddräng, är Du välkommen här.
Därför, fattig bonddräng, skall Du vara mig när.

Åh, jag, fattig bonddräng står så still inför Gud.
Och sen klär han på mig den mest snövita skrud.
Nu Du, säger Herren, är ditt arbete slut.
Nu Du, fattig bonddräng, nu får Du vila ut.
De tre sista verserna ur "Fattig bonddräng" av Astrid Lindgren

I dessa rader har Astrid Lindgren fångat vad jag också tror. Det finns något i det som skvallra om vårat lika värde, stor som liten. Dessa rader berör mig något oerhört, jag blir gråttmild med andra ord. Sån är kärleken, så stark men ändå så mild. Kärlek är också frihet, men kommer vi ihåg det? Kan vi förstå den kärleken som ett barn känner för sin mor och far eller hunden känner för sin husse/matte? Så full av tillit att den inte begränsar utan befriar och ger oss möjligheten till att bli bättre människor i omsorg av varandra och utan fruktan.

Allt gott,
Ellinor

 

Emma

11 januari 2015 00:12

En av de bästa låtarna som finns dock ska Tommy Körberg sjunga den. Älskar texten till den ❤️

http://www.urenbrudssynvinkel.spotlife.se

Ellinor

11 januari 2015 00:24

Absolut! Helt fantastisk!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad var det som hände? Slutade jag blogga medvetet? För mer än fem år sedan började jag min andra tillsvidare anställing i mitt liv. Jag gick från att jobba 50-60% som "vikarie" till att jobba heltid med något helt nytt. Det var inte medvetet jag s...

Är det dags? Ska denna trettiotvå åriga singel gå på blindedate? Mycket möjligt, även om jag kan tycka att det låter desperat så är det bara ordet som gör det. Så vem vet vad som händer... Datea har inte alls varit min grej någonsin. Jag blir nervö...

Under eftermiddagen i går får jag ett sms. ?Är du hemma?? ?Jo? skickar jag tillbaks, lite för att jag vet vart en sån fråga leder. Spänt väntar jag på nästa sms. Efter en stund kommer det och givetvis är det en fråga om att komma och hälsa på en svän...

Jag ligger vaken. Jag borde sova, men det vill sig inte. Fundera och tänker. Tänker på hur jag ofrivilligt låter rädslor styra mitt liv. Rädd att bli sårad, rädd att såra. Det täcker väl egentligen allt vad rädslor bekommer. För visst är rädsla f...

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om. Så mycket som har hänt, men jag vill inte. Jag har det bra, jag lever och ha hälsan. Är det nog? Nej egentligen inte, men för tillfället räcker det. Det är det jag, och säker en del andra där ute, säger...