Det har gått några år sedan som jag behövde besikta en bil själv. Har ju varit utan bil från nov 2011 till sep 2016 och jag är minst sagt nervös och inte lite nervös utan mycket. Väldigt mycket! Det är ju både på ont och gott. Jag är helt för trafiksäkerhet, är ju den typen som håller hastigheten (för det mesta). Kan ju mycket väl föreställa mig att där kan vara några fel på den, den är ju trotts allt nästan tjugo år! Men å andra sidan kan den ju vara i fullgott skick!
Jag som är optimistisk tror och hoppas på det sistnämnda. Är alltid rädd för kostnaderna att fixa bilen. Det finns dock saker jag ändå tänkt fixa med den, men jag är ändå nervös. Många bäckar små kan ju bli en smärre förmögenhet. Att lägga all min tillit till andra när det kommer till bilen, ja låt oss säga att det helt enkelt inte är min grej. Jag vill förstå och veta, så är det bara.
Så här sitter jag med en tung sten i magen och hoppas på det bästa, det absolut bästa.

Allt gott,
Ellinor