Det sägs att när kontakten med en människa försvinner, rinner ut i sanden, så är det för att en ny människa är på väg in, som det håller en viss balans. För tyckte jag om det utrycket, men inte längre. Det är klart att människor kommer och går i ens liv, några lämnar tydliga märken, andra inga alls. Sen har vi den grupp av människor som är en del av ens liv som håller sig utkanten av ens liv fast man skulle vilja ha ett närmare bekantskap än att springa på varandra ibland.
En del människor gör en osäker, några människor är det en som gör osäker. Några ler när de ser dig och andra går bara förbi fast än ni lekte varje dag som barn. Visst är det konstigt? Världen är full av människor älskar att umgås, ändå sitter en del hemma ensama och väntar på det telefonsamtal som ska ändra på det. Behovet av bekräftelse gör att de inte tar insiativet själv, det är ingen som säger att de är värdefulla och skulle vara saknade om de inte fanns kvar fast det än är pricis så det är.
Individen till all ära, men hon lever i grupp, inte ensam.

Tack Gud, för din kyrka som ger oss en plats att mötas på, som kan visa vägen bort från den oönskade ensamheten till ett liv i gemenskap med andra.
Gud, hjälp oss att visa varandra kärlek och öppna våran hjärtan för att ta emot kärlek och vänskap från våran medmänniskor.
Amen.

Allt gott,
Ellinor

 

Emma

13 maj 2013 21:14

Hej kan du Smsa mig har typ inga nummer kvar på mobilen. Du kan gå in på denna sidan men du behöver ett lösen ord www.savethedate.bloggplatsen.se
Så Smsa så får du det hoppas allt är bra med dig <3

http://urenbrudssynvinkel.bloggplatsen.de

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad var det som hände? Slutade jag blogga medvetet? För mer än fem år sedan började jag min andra tillsvidare anställing i mitt liv. Jag gick från att jobba 50-60% som "vikarie" till att jobba heltid med något helt nytt. Det var inte medvetet jag s...

Är det dags? Ska denna trettiotvå åriga singel gå på blindedate? Mycket möjligt, även om jag kan tycka att det låter desperat så är det bara ordet som gör det. Så vem vet vad som händer... Datea har inte alls varit min grej någonsin. Jag blir nervö...

Under eftermiddagen i går får jag ett sms. ?Är du hemma?? ?Jo? skickar jag tillbaks, lite för att jag vet vart en sån fråga leder. Spänt väntar jag på nästa sms. Efter en stund kommer det och givetvis är det en fråga om att komma och hälsa på en svän...

Jag ligger vaken. Jag borde sova, men det vill sig inte. Fundera och tänker. Tänker på hur jag ofrivilligt låter rädslor styra mitt liv. Rädd att bli sårad, rädd att såra. Det täcker väl egentligen allt vad rädslor bekommer. För visst är rädsla f...

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om. Så mycket som har hänt, men jag vill inte. Jag har det bra, jag lever och ha hälsan. Är det nog? Nej egentligen inte, men för tillfället räcker det. Det är det jag, och säker en del andra där ute, säger...