Mitt i livet, ensam. Ack vad sorgligt det låter, men jag känner mer för det än så.

Ibland är det en lättnad. Slippa det ansvar som det innebär att leva med andra omkring sig. Det är svårt att förklara, antagligen för att jag inte vet något annat.

Ibland är det saknad. När det är det så gör det så ont! Det kan få mig att gråta. Jag kan känna mig så extremt sårbar i min ensamhet när jag känner så. Ensam är ju inte stark säger man...

Ibland är det förvirring. Mer nu än förr. Kanske för att jag är beredd att överge ensamheten på ett helt annat sätt nu än för några år sedan. Det går ju faktiskt inte att förneka fördelarna med att vara ensam. Från och till har dessa fördelar varit ordentligt starka så jag har nog svårare att överge ensamheten på regelbunden basis än många andra.

Ensamheten är min älskade, det är den jag lever med (förutom mina två katter då vill säga). Egentligen kan man väl säga att jag lever i ett förhållande med mig själv eftersom det är allt som finns i ensamheten. Men den ensamhet jag lever i är delvis självvald och kontrollerbar, det finns värre ensamhet, men också mildare.

Ensamhet när man lever med någon är för mig mer skrämmande än någon annan. Kanske är det för att jag ur min synvinkel upplever det som galet. Att känna sig ensam fast man inte är det.

Sen finns det ensamhet tillsammans, fast då är man egentligen inte ensam men ändå så är man. Det är väl självvalt och ömsesidigt. Kanske så är det inte heller så långa stunder.

Jag tro vi behöver vara ensamma ibland. Vi behöver ha möjlighet att samla våran tankar eller släppa tankarna fria, detta kan ensamheten hjälpa oss med.
Är vi ensamma för mycket så kan det rätt som det är bli överväldigande och skrämmande.

Allt gott,
Ellinor


#ensam #ensamhet #möjlighet

 

Emma

9 augusti 2017 08:50

Som du skriver att vara ensamn är både på gott och på ont. Man kan ju vara ensam även om man har någon. Så kan känslan av ensamhet vara stor.

Men alla behöver nog vara ensamma ibland och som du skriver samla sina tankar
❤️

http://nouw.com/ernemar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad var det som hände? Slutade jag blogga medvetet? För mer än fem år sedan började jag min andra tillsvidare anställing i mitt liv. Jag gick från att jobba 50-60% som "vikarie" till att jobba heltid med något helt nytt. Det var inte medvetet jag s...

Är det dags? Ska denna trettiotvå åriga singel gå på blindedate? Mycket möjligt, även om jag kan tycka att det låter desperat så är det bara ordet som gör det. Så vem vet vad som händer... Datea har inte alls varit min grej någonsin. Jag blir nervö...

Under eftermiddagen i går får jag ett sms. ?Är du hemma?? ?Jo? skickar jag tillbaks, lite för att jag vet vart en sån fråga leder. Spänt väntar jag på nästa sms. Efter en stund kommer det och givetvis är det en fråga om att komma och hälsa på en svän...

Jag ligger vaken. Jag borde sova, men det vill sig inte. Fundera och tänker. Tänker på hur jag ofrivilligt låter rädslor styra mitt liv. Rädd att bli sårad, rädd att såra. Det täcker väl egentligen allt vad rädslor bekommer. För visst är rädsla f...

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om. Så mycket som har hänt, men jag vill inte. Jag har det bra, jag lever och ha hälsan. Är det nog? Nej egentligen inte, men för tillfället räcker det. Det är det jag, och säker en del andra där ute, säger...