Idag är det kladdkakans dag, jag råkar också har namnsdag på ett mellannamn, Ingela, så grattis till alla som heter det. Jag tänkte faktist ta och bjuda på ett av mina recept på en underbar syrligt, söt kladdis (jag kallar kladdkakan så), så det blir en Citron- och Kardemummakladdis idag. Det är en kombo som enligt mig i stort sätt är oslagbar!
Receptet är enkel och utgår från ett grundrecept från Arla.

- 100 g smör eller margarin
- 2 1/2 dl strösocker
- 2 st ägg
- 1 dl vetemjöl
- 1 tsk kardemumma
- 1 citron

Gör så här:

1. Börja med att sätta ugnen på 175 grader C.

2. Smält 100g smör eller margarin i en kastrull med lite utrymme för mer.

3. Smörj och bröda en springform på ca 24 cm i diametern. Tips när man bröda är att det går att använda potatismjöl, florsocker eller kakao istället för ströbröd/skorpmjöl.

4. När smöret har smält så stäng av platan. Lägg i 1 tsk kardemumma och riv ner citronskal (efter att ha tvättat citronen noga) och pressa ut citronsaften och häll i den i kastrullen. Ta nu kastrullen från värmen/platan. Det går att lägga i kryddorna senare men värmen förstärker smakerna av kryddorna.

5. Nu ska socker, mjöl och ägg i. 2 1/2 dl strösocker (går att byta mot andra sockerarter, eller minska mängd), 1 dl vetemjöl samt 2 ägg. Äggen knäcker jag sidan om och lägger i sist (i grundreceptet står det att det ska röras i först, men för att minska risken att äggen börja tillagas av det varma smöret så gör jag detta sist). Rör till en slätt smet.

5. Häll över smeten i springformen och placera mitt i den uppvärmda ugnen på 170 grader C i 15 till 20 min, allt efter tycke och smak, ja eller ugn. Det är en tunn kladdis. Servera med vispad grädde.

Jag har inte hunnit vispa grädde till min bit och inget kaffe har jag kokat än. Men nu har ni en version på mitt favorit kladdisrecept, men det kommer inte bli en vana att jag delar med mig av recept! ;)
Jag hoppas ni har en trevlig lördag och glöm inte pappa i morgon.

Allt gott,
Ellinor

Jag börja min dag med att få ett sms vid åtta på morgonen från samordnaden på jobbet angående jultalrik för vikarie, kan helt lugnt säga att det inte intresserar mig särskilt. Förvisso skulle där vara ett APT i samband med det med och sånt tycker jag ju är viktigt. Vi får se helt enkelt, har till den 16 att bestämma mig om jag ska gå eller inte, jag kanske har ett annat arbet vid det lagret och då kan det mycket väl vara helt ointressant att gå. Så när jag läst igenom det så vände jag mig om och somna om.
Vid elva ringer telefonen och jag tittar förvånad på den och ser att det är äldsta syrran som ringer och blir lite förvånad (i min stora familj ser vi mamma som den samorndade punkten som man berättar allt för som alla behöver vet och alltså är det bara henne vi behöver prata med, förutom vid särskilda högtider). Då hade min svåger införskaffat en ny dator (tror jag att hon sa) och där fanns en mall för släktforskning och mamma hade sagt till henne att jag släktforskar. Så det blev att gå igenom släkten fem genrationer tillbaka i tiden, vilket inte är helt enkelt eftersom hon och jag har olika pappor. Det höll vi på med i säkert en timme, innan hon var tvungen att avsluta för att hon skulle jobba.
Jag då? Jo jag var ju tvungen att göra allt det jag brukar göra på morgonen eftersom jag tagit sovmorgon idag (med all rätt, ska på HLR-utb. i morgon klockan 9). Det var en rätt skön känsla att komma ut i köket och sätta på kaffet när det nära på är skinade rent där, och det kan jag säga är inte varje dag. Jag bestämde mig där och då att jag skulle ta tag i det som var kvar i köket. Men jag sätter mig i vardagsrummet med mitt kaffe och går igenom musik och läser lite medan jag stoppar i mig frukosten. Tänkte att det vore mysigt med en brasa så jag sätter in DVD'n i blue-ray'n så det har jag framför mig i skrivande stund, trevligt eller hur! När jag sätter mig ner i sovan igen för att dricka en koppkaffe till så säger ett infall mig att ringa Malmö stads växel för att höra om hur jag går tillväga för att få ut ett nytt betyg från gymnasiet och fick då nummret till stadsarkivet i Malmö som jag skulle ringa på måndag (de har bara telefontid mellan 10-12) och jag var lättad över att det gick så smidigt och att jag fick ett bra bemötande i telefonen.
Åter till köket. Där började jag tömma fönserbrädan på växter. Soppa upp allt skräp som hamlat där och torka av och ta ner lampan i fönstret. Fram med dammsuggaren, vilket inte katten uppskattar, och ta resten för att sen putsa fönstret, hänga upp julgardiner (måste verkligen kolla efter nya och snygga julgardiner, blir nog på secondhand) och änglen som nu lyser upp köksfönstret. Ska städa det sista i köket lite senare idag.
Jag har även sms-chatat med E ( urenbrudssynvinkel.spotlife.se ) om mammakläder och kläder för dem på plussidan (som jag befinner mig i för tillfället, påväg ur så nu vet ni det) och hur svårt det är att hitta butiker som säljer mammakläder och större kläder som inte ser ut som finnare potatissäckar. (Helt ärligt så är jag dropdead snygg för att vara ett plus och det vill jag bejaka!) Känner ni till några bra butiker i Malmö med mammakläder, bortsett från HM? Berätta gärna!
Sökt två jobb idag, kanske blir det fler sen. I morgon är det kladdisen dag och det blir väl att jag bakar en eller kanske två (älskar att frysa in bitarna och äta dem kalla till en kopp kaffe). Så det är väl det och kyrkan helgen bjuder på. Sen vet man ju aldrig, allt kan ju hända när man är öppen för möjligheterna!


Allt gott,
Ellinor

Idag hände det, jag fick ett telefonsamtal om det där första steget från att vara tillgänglig för arbete till att faktiskt ha ett arbete. Ironiskt nog så var jag på mitt timjobb just då och hade telefonen på ljudlöst, så det var faktiskt tur att jag märkte att det rignde. Jag fick en arbetesintervju. Så nu har allt från vad jag bör ha på mig och hur stadigt handskaningen ska var till hur mycket jag vill ha i timmern/månaden i lön börjat snurra i mitt huvud. Det går alltså ner till fingernalarna när jag tänker på vad för första intryck jag vill göra, dock kommer jag säkert bita på naglarna den dagen av nervösitet, mest för att jag säkert kommer vara där en halvtimme för tidigt.
En annan sak som också snurra i mitt huvud är alla eventuella frågor de kan tänkas ställa, det var faktiskt blandet första jag tänkte på när jag lagt på luren. Jag ska punkta upp dem för er.

? Du har anget NN som refrens, vad tro du hen säger om dig?
? Varför ska vi anställa just dig? (en given klassiker)
? Värför söker du denna tjänsten? (också en given klassiker)
? Kan du nämna tre positiva egenskaper hos dig?
? Kan du nämna tre av dina dåliga sidor? (det går inte att säga att man inte har några, man måste vara realist)
? Hur kommer det sig att du har haft flera olika tjänster?

Listan kan göras hur lång som helst (fast jag i skrivande stund inte kommer på fler frågor) och de är knappast några andra frågor som är enklare. Det är tur att jag har arbetat med min självkänsla och självförtroende så jag har faktiskt inga problem med att ange mina goda sidor och inte heller mina dåliga sidor. Självmedvetenhet kan vara ett smikrande drag när man sitter i en arbetsintervju.
Det är lite mer än en vecka innan jag ska dit. Under den tiden kan mycket hända och jag kommer att förbereda mig så mycket jag bara kan inför den, genom att bland annat strukturera upp vettiga svar på alla eventuella frågor (studieskadda kanske?) som jag kommer på. Just nu känns det rätt lungt och jag känner att det inte kommer vara några större problem. Det är som jag läste i en artikel kring tips vid en arbetsintervju var att faktiskt speglevända situation genom att tänka att du inte kommer med något nytt sätt att göra bort dig på som inte chefen eller den som utför intervjun inte har varit med om förr, det har allså blivit en del händer med andsvett för dem så man ska inte låta det oroa en. Jag tro ärlighet vara längt, så hade jag varit bevärad av exempelvis handsvett så hade jag också varit öppen med det, för trotts allt är det naturligt att vara nervös i nya och främande situationer.

Allt gott,
Ellinor

Jag fick jobbbokningar idag och i morgon, det är väl okej. Det är antagligen ingen som blir förvånad om jag säger att det inte är mitt drömjobb? Nej, trodde inte det heller! Man utbildar ju inte sig vidare om man hade sitt drömjobb, i alla fall inte om det inte känns att det kan bli bättre.
Bara för att var på det klara, jag hatar absolut inte mitt jobb. Det finns delar som jag faktiskt älskar, arbetet med människorna till exempel. Andra delar, det jag inte gillar, har med hur mycket jag kan påverka och när jag finner hinder i min väg att hjälpa dessa människor och inte kan göra något, att stå där ofrivilligt handlingsförlamad. Jag har aldrig varit den som klarat av att tjata utan resultat, det har jag inget tålamod till.
En del kanske skulle säga att det är ett jobb, man behöver inte tycka om det bara göra det, så enkelt är det inte, särskilt inte när man jobbar med människor. Föresten så inverkar det ju på ens fritid med, för vem vill känna söndagsångest? Inte jag i alla fall. Tyvärr så är det rätt många som har denna ångest outalad i vården, det blir gärna så när det är ett av de yrken som "slukar" flest människor. Behovet av undersköterskor är stort och det är olika anledningar att ångesten kommer, ofta ska man sammarbetar med människor som inte alls är lika en, vilket är naturligt.
Jag känner ändå en del som upplever yrket som ett drömjobb och jag tycker det är fantastiskt!

Allt gott,
Ellinor

Idag är det som säkert alla vet en ny månad. Många ser säkert november som en tråkig månad utan något särskilt. På instagram finns hashtaggen #sättfärgpånovember för den som finner månaden grå. En del tycker säkert att där inte är något att fira i november, men eftersom jag är skåning innefrån och ut så vet jag att där alltid finns Mårten som man kan fira. Själv anser jag inte att novemer är en grå och trist månad. För mig är november uppladdningen för december och advent. I morgon börjar jag julstäda, fönster ska putsas och gardiner och ljusstakar ska upp. Det kommer att vara mycket julmusik och dans här hemma, men i ärlighetens namn så har jag redan tjuvstartat. Jag kan helt enkelt inte låta bli! Fast varje år blir jag lika förvånad över hur lite julgrejer jag har (räknar inte änglarna eftersom de alltid står framme), för en som älskar advent så mycket som jag så borde jag faktiskt ha mycket mer, men icke.
Så november är inte en klämmånad, det är en väntans månad till ankomstens månad (advent betyder ankomst) och för det förbereder jag mig och sätter upp färg och myser med värmeljus och dylikt.

Allt gott,
Ellinor