Det är en stressig vecka på gång. Denna veckan är inte värre än föra, men nästa vecka ska jag hinna med att skriva två seminarium uppgifter. För att lägga lite grädde på moset så får vi snart reda på hur vi ska hemtenta som avslutning på denna delkursen. 

Lite körigt med andra ord, men det ska väl gå. Det har ju gått än så länge.

Men jag kämpar på som vanligt.

Nä, nu får jag ta och börja skriva på veckans "paper" så att jag blir färdig med god marginal.

Allt gott,

Ellinor

Fy farao, det finns saker som verkligen är jobbiga att göra. Särskilt är det jobbigt att göra det man ska göra för sig själv. Fråga mig inre varför, jag vet inte svaret. Nu har jag i alla fall gjort en av de där jobbiga sakerna för mig själv. Vi får se hur det blir.

Det finns alltid något som är skrämmande i ens väg, men ibland är det bara att hoppa, friskt vågat hälften vunnit. Visst kan man undra om man gör rätt, om allt kommer förändrar sig eller bara lite grann. Tar man inte steget så lär man aldrig veta.
De säger att när man ligger inför döden så ångrar man inte det man gjort utan det man aldrig gjorde.
Det är värt att tänka på, vilket mod är det inte att ta det steget då?

Allt gott,
Ellinor