När jag var tonåring så blommade jag aldrig ut, av flera skäl så kunde jag inte. Ett av skälen var, som det ofta är, är rädsla. Jag hade blivit nertryckt i att jag inte dög som den jag var, att jag varit bättre som någon annan. Det var inte det att jag var blygg, och ingen skulle säga att de tyckte jag var osäker, men säkerheten var en mask över vad jag verkligen var. Enda sätt jag verkligen kan beskriva det på var att det tog stopp, jag hade byggt upp en mur runt om mig som inte bara skydda mig, den hindra mig från att vara den jag ville var och utvecklas i den rikning som jag ville. Som min äldsta syster sa till mig: "Du måste sluta älta i det förflutna och inte låta det styra ditt nu och din framtid!" Hon har en poäng (även om det bär mig emot att säga det), jag hade ju fastnat.
Det tog mig fem år att faktistk lista ut och förstå vad jag ville mitt liv. Ingenting hade ju hänt som jag ville som tonåring. Jag gick in i vuxenvärlden med en bild av att allt skulle falla på plats, mer eller mindra av sig själv. Thji fick jag! Det var uppenbarligen inte barnmorska jag skulle bli och inte heller medicinsk bioanalytiker, jag var minst sagt chockad när jag fått mitt kall in i teologin. Lustigt nog var ingen annan det när vi prata om det, alla tyckte bara att det var spännande! Lägg märke till att jag inte varit aktiv i kyrkan på fem år då, bara varit i kyrkan i samma församling till jul och påsk när jag råka va och hälsa på föräldrana, om vi bortser från ett dop i Månsarp Kyrka utanför Jönköping.
Att lämna det man byggt upp under fem år är skrämmande, men det var ändå lite att återvända. Rädslan fanns att den självsäkra unga kvinna, som jag trodde jag var, skulle falla under alla de smärtsamma minnena, att jag inte skulle våga gå hela vägen. Jag vågade bara tänka en sak i taget under början av den där första terminen 2012, tills jag fick nya vänner, då våga jag titta på hur hela utbilningen skulle te sig. Andra terminen var minst lika skrämmande, men det gick, otroligt nog!
2013 så sökte jag som prästkandidat i Lunds stift och fick ett *nej* som kom att prägla hela 2014. Det var förördande, hittade dikter och texter jag skrev då, jag var vilsen. men jag hade inte tid att falla, mitt fall kom senare. Jag flyttade från Malmö till Perstorp. Redan innan jag fick ett *nej* så hade jag bestämt ming för att engagera mig kyrkan, ja, jag var ivrrig att göra det, men också lite rädd. För första gången så skulle jag vara verksam i en annan kyrka än den jag vuxit upp i! Föga annan jag väl att jag skulle få en helt annan inblick i hur Svenska Kyrkan kan se ut!
Nu hade min stabila mur först sprukit och sen raserats nästan helt, det är en liten bit kvar. Ur denna är jag på väg ur och blomma, varje dag kommer jag ett steg närmre mot henne jag faktiskt vill vara. Det handlar så mycket att våga, våga ta det där jobbiga steget och tro att det kan leda till något gott. Att faktiskt få växa som människa är nog den störrsta av gåvor.
Just nu är jag något otroligt lycklig på ett sätt jag inte trodde var möjligt. Möjligheterna ligger för mina fötter, jag ska bara våga ta steget och det är lika kittlande varje gång jag faktiskt gör det. Den där känslan vinner över all rädsla jag någonsin upplevt mig känt! Vem vet vad morgondagen kommer med? Inte jag, och det tycker jag är något så otroligt spännade! Jag får växa och utvecklas, kanske mer än så.

Jag står med möjligheterna i mina händer!

Allt gott,
Ellinor

Idag har jag hållit på och städat, ja, jag håller fortfarande på och städar. Det ska bli så vårrent som jag bara kan får det nu när städlusten är här! Det gäller att ta chansen när allt klaffar, det händer inte allt för ofta. Hur skönt är det inte när det är färdigt? Hur underbart är inte en ren lägenhet? I morgon ska jag handla, ska försöka köpa på mig lite blommor till balkongen med, vill verkligen ha det, det ser så tråkigt ut med en tom balkonglåda.
Ibland är det helt enkelt skönt att städa, med musik i öronen och tankarna fria att sväva som de vill. På så sätt blir det någon form av avkoppling i det med, fast det inte är min favorit sysselsättning. Fast dra mig baklänges om det inte känns helt underbart när det väl är rent och där sprider sig en svag doft av blommor eller citron genom lägenheten, det är i sanning avkopplande. Vid sådan tillfälle vet man att man ha förtjänat slänga upp bena i soffa, slötitta på teve eller sätta på en trevlig film.
Nä nu ska jag fortsätta!

Ha det så bra!
Ellinor

Under eftermiddagen har mina tankar gått till ordets betydelse. Det kan vara väldigt kaotiskt när det uttalas, men minst lika kaotiskt när det inte uttalas. En insikt som jag fick var just det, ordets närvaro som frånvaro. Vad är ord om man inte menar dem när man säger dem?
Där finns ord som aldrig borde uttalas, när det ändå gör det så pröva de människorna som hör dem. Vidare finns det ord som borde uttalas och uttalas ofta! Att ta förgivet att de orden är underförstådda kan vara minst lika förödande som de orden som alldrig borde uttalas.
Mer än ord, det är allt som behövs för att visa vad du känner.
Ord är inget utan handling och handling är inte något utan ord, så mycket har jag kommit fram till. Handling kan bekräfta orden och orden kan bekräfta handlingen. Även om jag vet att orden som sägs kommer från hjärta så kan jag ändå tvivla på dem om handlingen som bekräfta dem inte finns där och vice versa.
Det är klart, ord har inte större betydelse än vad de som hör dem ger dem, jag antar att det gör att det är lättare, på sätt och vis, att gräla med de hårda orden med en främling till skillnad från att gräla med någon som betyder nått. Det är också rätt talande, om vi vågar vara sårbara så använder vi antagligen inte de svåra orden som orsakar smärta, utan de svåra orden som orsakar glädje.
Jag är långt ifrån färdig med min reflektion kring ordet och kommer antagligen tycka att jag glömt något här senare, men det får ta sin tid.
Ord kommer inte enkelt till mig

Allt gott,
Ellinor
Det är bara ord, men ord är allt jag har...

Det är fantastiskt att det blev ytterligaren en vacker dag. Bara möjligheten att byta alla långbyxor och tjocka jackor, mot kortbyxor och kjol, linnen, t-shirts och tunnare jackor är ju helt undebart! Jag har längtat mer än jag trodde! Om jag hinner så sitter jag på balkongen och äter min frukost medan solen stiger högt upp på himmeln, vilken underbara känsla!
Nu är det några dagar med mindre skolarbete, och det är skönt, ibland blir det bara för mycket. Ta inte miste, jag gillar verkligen kursen jag går just nu och det mesta känns logiskt och rätt. Sitter kvar i Lund, inte för att plugga utan snarare förbereda mig för att åka hem, det är ju inte så roligt om telefonen skulle slockna i fall jag skulle få ett viktigt samtal eller nått åt det hållet.
Så jag sitter och lyssnar på en ljudbok och skriver detta inlägg istället och tänker snart gå ut och njuta av vädret. Underbart är, enligt erfarenheten, kort, ja, kanske inte helheten men vi får bara korta stunder ska vara under långa stunder. Hmm, jag blev vist lite obiggripligt, vilket jag upplever mig själv bli rätt ofta.
Skriver i alla fall som så att tangetbordet glöder, nästan i alla fall. Sitter i samma veva och önskar att jag kunde skriva lika snabbt när jag skriver på mitt examensarbete, vilket i och för sig ha fått ligga på is den senaste tiden, tyvärr. Önskar verkligen att jag ville ta mig i kragen och bli färdig, men så är det inte. Jag dra verkligen ut på det, men snart att jag att jag måste göra något åt det.

Det var det.
Allt gott,
Ellinor

Just i dag känns allting rätt, som jag inte kan snubbla på vägen. Kanske är det solen, kanske är det värmen eller så är det våren, men kanske är det något annat. Det finns ju så många känslor som liknar varandra som där bara är en hårfin skilnad mellan.
Det känns som något jag väntat på ska hända är på väg att hända, jag vet inte riktigt hur och jag hat bara en vag anning om när. Inte riktigt än, men snart. Möjligheten gör det både skrämmande och kittlande, hoppet är på topp! Jag hoppas, jag längtar och jag tror!
Det var något jag våga, modet ska ge utdelning på ett eller annat sätt!

Allt gott,
Ellinor

Jag kan verkligen förstå Whitney Houston's låt I wanna dance with somebody. Jag innbillar mig att det är annorlunda att dansa med någon man älskar och som besvar den, jag vet ju inte, har aldrig dansat med någon jag älskar (utanför familjen). Det har väl, skulle jag tror, att man är kännsligare för de signaler en livspatner sänder ut i jämförelse med en främling. Det ska dock sägas att jag i allmänhet tycker om att dansa, fast jag är inte ute och gör det särskillt ofta. Det mesta dansen jag gör ser hemma i min lägenhet ensam när jag städar! Dans får mig att må bra!
Bäst är det att vara och dansa till livemusik, om det är så dansband eller popgruppen som man gillar, det är helt enkelt kul och dessutom kan man ju flörta lite med bandet! Det var ett tag sedan jag var ute, så pass att jag knappt kommer ihåg när det var senast!

Två steg fram och ett tillbaka!

Allt gott,
Ellinor

Som det ofta är med idéer så vill man genomföra dem fortast möjligt, dock är detta nästan alltid omöjligt. Idag har jag dock fått en idé som kom i det där paket, det innebär att jag i stort kan gör det i morgon. Mycket beror ju på att jag är förberedd, men lite också att det handlar om att skriva och inte måla om vardagsrummet. Denna idé är ett stort projekt som antagligen kommer ta tid och massor av arbete, därför vill jag inte gå närmare in på vad det handlar om annat än teologi och fantasy. Ja, blir det något av det och det blir publicerat så lär ni ju märka det (hoppas jag)!
Nä nu ska jag ruva på min idé!

Allt gott,
Ellinor

Då så, nu vet man nästan allt (sarkasm) om att skriva akademiskt! Som ni som följer mig vet så är det Människans ondska och lidande som är temat i skolan just nu, denna veckan är synden i fokus! På denna korta tid är det många frågor som väcks, min handlar främst om Thomas tvivlaren i begreppet synd. Det blir nog en uppgift av det, ska ta och uppdatera mig krin Thomas.
I kursen just nu läser vi Utanför paradiset av Eva-Lotta Grantén vilken faktiskt är super intressant. Måste faktiskt säga att mycket av litteraturen har varit både intressant och förstålig i denna kursen vilket då är världens största plus!

Allt gott,
Ellinor