Här är lite bilder på vad jag pysslat med de senaste två veckorna!

Allt gott,
Ellinor

Om igår blev en dålig dag, så har idag varit en härlig dag. Den har innehållet allt från ögongodis till effiktivitet och vidare till gapskratt! Jag kan inte förändra hela världen, men jag kan göra något lite någonstans ibland.
Det känns som hela jag har varit med utan autopilot i sikte. Observant, uppmärksam och kreaktiv. När det är så har jag mina absolut bästa dagar, då är de bra, ibland till och med mer än bra.

Allt gott,
Ellinor

En del dagar förstörs av en händelse som är mindre än en minut lång. Idag är en sån dag. Frustration och ilska har präglat mig efter den stunden, likt väl som djupa andetag och bön i ett sätt att hantera det. En relation blir präglad och jag tänker på hur jag ska påverka den till det positiva istället för att låta den ligga där och göra det svårt för mig att vara den goda kristna människan jag vill vara.
Djupa andetag, samtal med Gud. Gode Gud, hjälp mig att vara den människan du ser att jag kan vara. Hjälp mig att möta min med människa med kärlek, även när de sårar! Jag ber Dig, hjälp mig! Amen
Som ett mantra blev bönen, en del av ilskan blev till sand. Kornen finns där och jag fundera på hur jag ska möta det med kärlek och inte ilska. Eld släker inte eld, de förgör varandra.

Djupa andetag och tankar på favorit grejerna. Solen kom fram i kväll, jag läste en bra bok och jag ska ut på äventyr i veckan!

Allt gott,
Ellinor

Jag läser mycket, faktum är att det är en viktig del av mitt liv. Där finns en del böcker jag läser om ch nära på kan utantill. Trotts det så kan jag upptäcka nya saker i böckerna hela tiden, göra nya analyser av dem. Det ger ofta självinsikter med, särskilt när jag frågar mig varför jag reagera på ett viss sätt när jag vet vad som kommer att hända.
Det kanske är lite bisarrt, men jag får möta mina rädslor i alla mina favorit böcker. De kommer inte att lösa mina problem, dock hjälper de att hanter dem. Att bara fråga sig varför? är alltid en början till utveckling och förståelse.
Att läsa är att reagera på olika känslor under vad som skulle kunna kallas kontrollerade förhållande, det i sig minska rädslan för att uttrycka känslorna i andra sammanhang. Ibland funderat jag på om vi inte lägger förmycket Gudslikhet vid förnuftet, kanske ska det var känslorna istället som är den stora Gudslikheten! Det är bara funderingar, men som alltid intressanta sådana.

Allt gott,
Ellinor

Hmm...
Jag har inte vänt på dygnet, men känslan är den samma. Jag hade hoppas på jobb i helgen, men det blev inget. Dygnet går utan att jag märker av tiden utom att ljuset kommer och går. Jag är knappt hungrig, pysslar mest och lyssnar på ljudbok. Det är som sand genom handens fingrar, hur kan det vara. Från och till så skiner solen, men mest är det ändå mulet.
På onsdag börjar sommarens vikariat, tur är det att jag inte börjar med en morgon med denna märkliga känsla.

Allt gott,
Ellinor

En av de mest komplicerade personer som jag möter i bibeltexten är Johannes Döparen, dels så finns där väldigt lite om honom och dels så är parallellerna mellan han och profeterna så tydligt dragna. Johannes Döparen ska alltså förberedda för Kristus ankomst, och antagligen sin egen.
Mina funderingar kring hans funktion som beredare är konflikt fylld, men han skulle också skänka glädje. Det är kanske enkelt att se åt endast ett håll, att bara tänka att kallet att tjäna Gud bara berör en sak. För mig verkar det omöjligt, den uppgift jag har att tjäna Gud berör mer än en sak, det är inte bara ett jobb, det är en hel livstil. I det lilla likväl som det stora, att jag ler så ofta jag bara kan är en del av min tjänst.
Jag har en uppgift att fylla, men det är inte enbart att skriva en uppsats, le eller försöka vara en god medmänniska, det gäller allt de och mycket mer! Samtidigt som jag bereder vägen för mig själv så gör jag det för andra med, men det är inte så att livet sker i ett skedde utan i två. Samtidigt som man bereder vägen så vandra man den med.

Allt gott,
Ellinor

Rädslan är antagligen våran värsta fiende som individer, vi behöver försäkring om det kommer gå bra trotts att vi stötter på farthinder. En del av oss är rädda för att förlora någon som är oss kär, få missfall, andra är rädda för att komma människor nära, att våga älska. Det låter så hemskt när jag skriver ut det, och vi har diskuterat människans behov att alltid tillhöra någonstans, i någon form av gruppsammanhang och dess förhållande till ondska - varför kan normala människor utföra onda handlingar -, hur vi påverkas av grupptryck och aukoriter. Visst är det lustigt? På en nivå är vi flockdjur och på en annan är vi individer, det är kanske det som skiljer oss från djuren, det är gränsen går. Vi måste också mötas inom båda förhållanderna, som flockdjur och som individer, vilken konflikt det bildar.
Det jag är rädd för just nu är att förlora den sprirande lycka jag känner just nu, jag är glad som alldrig för och lycklig på ett helt nytt sätt, det är helt enkelt för bra för att vara sant. Jag trivs med mig själv, skolan gå bra just nu och jag mår helt allmänt bra trotts en överdos av allergichocker (pollen)! Allt detta yttrar sig med att jag ligger i fas i livet, med skola och hem, för tussan, jag bakade 4 olika saker i dag, två sorters muffins, bröd och bullar och jag har plockat undan efter mig. Är också ovanligt pigg, vilken är orsaken till att jag faktiskt gjort det jag gjort. Men ibland så smygger rädslan sig på i mörka stunder att det ska försvinna, att skolan kommer överhoppa mig igen, att jag inte har jobb till hösten och liknade, men den rädslan försvinner när jag inser att jag är lycklig. Är inte det lustigt?
Allt jag vill är skratta, dansa och sjunga, om så bara för katten och mig själv. Det är som jag sagt tidigare, möjligheteran ligger i mina händer och just nu känns det som det är hur många möjligheter som helst där! Det är som om jag har tagit ett beslut som varit precis rätt, dock vet jag inte vilket!

Allt gott,
Ellinor

En överblick över det som jag bakat idag!

Solen sänkte sig och ljuset spred sig som en mjuk eld längst horisonten när jag kom hem från Malmö idag. Det ska sägas att jag aldrig upphör att farcineras av det, särskilt efter en helg som, efter en tid med mycket sol och värme, varit ovanligt kall och regning. I dag känner jag mig lite extra lyckligt lottad, jag har nämligen fått mysa med min lilla sju månader gamla brosdotter. Hon och jag somnade sittande i en förtölj under eftermiddag och jag kan inte tänka mig något som skulle kunna vara mysigare, om jag stötter på det så blir ni de förstar som får veta. Det var ett oväntat nöje, jag hade nämligen glömt att min lilla syster skulle vara barnvakt i dag, men så vad det till min stora glädje.
Det största nöje av mitt liv är det faktum att jag är både moster och faster till en hög med ungar, trotts att det påminner mig om något jag saknar och längtar efter så fyller de en del av det tomrum. Jag älskar dem och skulle gå genom eld för dem, så är det bara. Där är en stor glädje att vara den sidan om, även om där också är ett avstånd. Till en del av dem är jag reserven, och jag tro och hoppas att de vet att jag alltid finns där.
Jag minns när jag höll dem första gången och jag har många fler minne på det. Det är inte bara för föräldrarna som barnet är som en solkatt i bur, de växer så fort.

Allt gott,
Ellinor