Låt oss prata om förädaren! Anklagaren (oftad tolkad som djävulen/satan) för all del, men jag vill prata om Judas Iskariot som jag tycker är en mycket spännade person i Nya testamenet. Är det någonstans evanglierans författare misslyckas med att sin berättelse så är det i berättelsen om honom. Det handlar bland annat att vi direkt får veta att han är en förädare innan han ens förrått frälsaren, han är stämplad och dömd redan på förhand för oss som läser om honom. Detta gör, enligt min mening, evangelierna motsägelsefulla och det talar också om att författarna kämpade med sin kristenhet precis som vi gör idag.
För mig är Judas Iskariot mänskligheten personifierad, till stor del så styr räddslor våra liv, precis som det händelserna kring Judas liv.


Sedan gick han upp på berget och kallade till sig några som han hade utvalt, och de kom till honom. Han utsåg tolv som skulle följa honom och som han skulle skicka ut att predika och ha makt att driva ut demonerna. Och de tolv han utsåg var: Simon, som han gav namnet Petrus, Sebedaios son Jakob och Jakobs bror Johannes, vilka han gav namnet Boanerges, det vill säga Åskans söner, vidare Andreas, Filippos, Bartolomaios, Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Taddaios, Simon Kananaios och Judas Iskariot, han som förrådde honom.
ur evangeliet enligt Markus 3:13-19

Som ni ser i perikopet (bibelavsnitt) så är han av författaren redan dömd från början och det gör att vi inte får lov att bilda oss en egen uppfattning av honom. Här har vi också en intressant motsättning som uppstår när vi i passionsberättelsen (påsken berättelse) får reda på att Jesus vet vad som skall hända, han vet vem som kommer förneka honom och vem som kommer förråda honom. Fråga är om han inte redan vi valet av "de tolv", sedermera apostlarna, visste vad som skulle ske? Antagligen, och han vet att det är en nödvändighet det som sker, och ändå väljer Jesus Judas Iskariot att följa honom och vara hans lärjunge. Jag tycker det är både nyttigt och intressant att reflektera över detta för att det ger en annan bild av Judas, en bild av honom som människa och inte enbart en förrädare.

Jesus valde honom, Jesus förlät honom innan han begått sin synd genom att välja honom och genom att dela en måltid med honom. Om du på torsdag går på skärtorsdagens mässa och ta nattvarden, föreställ dig då att du är Judas som delar den sista måltiden med Jesus, nattvarden hamlar då i ett helt nytt ljus. Nattvarden upprepa denna tysta förlåtelse och knyter åter banden i relationen till Gud, det är mänskligt att fela och gudomligt att förlåta.

Judas Iskariot var med andra ord precis som du och jag, ibland blir vi rädda och gör saker som vi egentligen inte vill, men vi är bara människor. Gud utför ett ständigt arbete med oss, likt smeden arbetar med silvret så arbetar Gud med oss. Gud är alltid med oss, vi är aldrig ensamma och Guds nåd omfattar oss alla.

Bort med slaggen ur silvret,
så lyckas silversmeden med sitt kärl.
Ordspråksboken 25:4

Har ni några funderingar kring Judas Iskariot så dela med er av dem genom att kommentera mitt inlägg!

Allt gott,
Ellinor