Denna helgen har jag två katter, min egen pip och så min väns arbetskamrats katt. Inga problem än, även om de båda katterna inte bråkar så är det inget livligt umgänge heller. Alltså inte avskräckande för att skaffa en till katt.
Under en längre tid har jag velat ha en katt till, jag vet dock inte hur jag ska gå till väga. Min egen katt fick jag, så det var inte särskilt svårt. Jag har kollat på olika adoptions sidor, men har inte haft den ekonomiska möjlighet och en del av dem ställer helt orimliga krav (som hembesök), och jag har inte varit bered att uppfylla dem.
Helst skulle jag vilja ha en kattunge, men jag tror jag ska vänta lite, till efter jag rest utomlands. Så i september ska jag kolla upp möjligheten att skaffa en liten buse till.
I framtiden vill jag ha hund med, men det är lite avlägset eftersom det är en mellan stor hund som jag vill ha, svensk lapphund, som behöver rätt mycket motion. Lägenhet är inte riktigt rätt plats att ha en sån hund. Vi få se hur det blir med det i framtiden.

Allt gott,
Ellinor

För många så ser detta bara ut som en samling köksredskap. Men se där har det inte rätt, för mig är det ren och skär lycka!
Varför undrar ni säkert?
Jo det är faktiskt så att jag har varit av med denna låda och frukta att den var borta. I den fanns besticken jag valt till mig själv på IKEA, de finns inte på IKEA längre. Där fanns också mina favorit köksknivar och mina barnbestick, samt vitlökspressen (super viktig!). Men visst var det mest sådana saker som mått och dylikt, men det är ju alltid bra att ha.

Mina barn bestick, teskeden är borta sen evigheter. Finns den någonstans att finna så är det hos min far.

Fyra stycken av dessa långa teskedar blev också återfunna i lådan.

Mina älskade bestick. Världen går inte under under utan dem, men det skulle bli svårt att hitta några bestick jag tycker lika mycket om.

Så så kan en låda av lycka ser ut. Det är ofta i de små sakerna vi finner störst glädje i.

Allt gott,
Ellinor

Jag gillar läsa, det är ingen hemlighet. Tidningar är väl inte mitt främsta val av läsning, men när jag gör det är det främst hobbyidningar som 101 idéer eller Allt om trädgård. Jag gillar ju att pyssla och hålla på med växter så det är lite givet att det är sådana tidningar jag väljer. Det finns givet viss flera andra tidningar, främst inredning (mest till jul) och pyssel/hobby (många tidningar har det tillfälligt) som jag läser.
Böcker då? Oj, det är min värld, men jag är rätt så kräsen. Ingen skräck, ytterst lite deckar, då endast visa sorters. Främst så är det romaner som inner håller drama, kärlek, & äventyr, mellan saga och verklighet. Fantasy är en viktig genre för mig som jag läser ofta. Där bör finnas en god balans mellan saga och verklighet när det är tydligt förbundet till vår verklighet, alla lyckas inte med det. Saken hör ju till att det inte får upplevas som orealistiskt utifrån de från premisser som ges.
Vilka författare läser jag då? Nora Roberts är en av dem, hon skriver mycket blandat, dock gillar jag inte allt hon skriver. Bäst är hennes bokserier, annars brukar jag känna mig lite snuvad på slutet. En annan författare som jag uppskattar är Cecelia Ahern som är mest känd för Ps, jag älskar dig, men har skrivit fler böcker som är utsökta. Hon håller sig mellan "tänk om" och hur det faktiskt är på ett kittlande sätt. Bland annat så lyser detta igenom Tack för alla minnen och Om du bara kunde se mig vilka jag verkligen tyckte om.
I ren fantasy så läser jag främst David Eddings som ger en saga för vuxna som få. Det är extra roligt att läsa som religions kunnig, men också som religions intresserad eftersom fantasy utforskar alla möjliga "tänk om". Jag tror att genre ger författaren det spelrum som behövs för utforska och fundera.
Sista jag tänker tar upp är en serie böcker, nämligen Liftarens guide till galaxen som är något svår läst till att börja med, men minst lika svår att släppa. Douglas Adams lyckas verkligen fängsla en trotts lite motgångar.
Där finns mycket mer, en vacker dag kanske jag skriver om det.

Allt gott,
Ellinor

Det finns så många saker jag vill, från det lilla lilla damkornet till drömmen om en trädgård. För att ta de enkla grejerna så skulle jag vilja baka mitt eget bröd. Det händer ibland att jag gör det, men jag skulle verkligen vilja göra det regelbundet. Ett problem till detta är att jag inte har hittat det ultimata brödreceptet med det där fantastiskt goda brödet, ja och så är det det faktum att jag är minst sagt urusel på att hålla ordning (och där försvann alla möjliga friare ;).
Det leder smidigt in på en annan sak, ett rent och ordningsfullt hem, det vill jag har. Den bubblan sprak innan den hann bli något! För mig har det blivit att antagligen har du ett rent hem eller så försöker du skapa ordning. Resultatet blir ett organiserat kaos! Ekonomi och kräsenhet (med snålhet inräknat) är också bidragande orsaker. Till lite tröst kan jag i alla fall säga att det blivit lite bättre för varje år. Är i alla fall inte helt handlingsförlamad när det kommer till kaos.
Vissa saker går i vågor som jag vill, lite likt soliga dagar, det kommer och går. Men jag ska bli bättre på att ge mig själv dessa soliga dagarna, för trotts allt är det något jag vill, men inget jag måste.

Allt gott,
Ellinor

Och lite platser till...

Jag tro inte att jag varit ute mer än en eller två fredagar hela mitt vuxna liv och då aldrig (tror bara jag varit på nattklubb en eller två gånger) på nattklubb. Nattklubb är helt enkelt inte min grej, för mycket och för hög musik. Mest har jag nog varit ute på lördagar.
En del av detta beror givetvis på att jag jobbat kväll från och till på fredagar, men mest beror det helt klart på att jag är bok och film älskare. En god bok kan faktiskt hindra mig från att följa med ut på middag, jag får anstränga mig för att inte låta de göra det. Boken vara längre är mitt bästa argument.
Så här sitter jag, nära 30 år, singel och tittar på film på teve och dricker te. Det är min version av en lyckad fredag. Ibland är jag ensam, ibland med familj eller vänner. Nån gång blir det bio, men inte alls så ofta som jag önskat.

Allt gott,
Ellinor

Två stycken bara denna veckan. Jämngamla, bara 69år, och orsaken är den samma. #Cancer. Idag läste jag att en av de skådisar jag tycker bäst om gått ur tiden. Alan Rickman, mannen som gav liv till karaktären Snape ur Harry Potter på ett makalöst vis!
Jag förlorade min morfar och mormor till den förskräckliga sjukdomen, båda till lungcancer. Det gör ont och jag saknar dem än, tror nog aldrig man slutar saknar dem. Värst är att jag forfarande kommer ihåg på dagen när de dog, är det inte märkligt att sorgliga minnen etsar sig fast så? Varför gör inte lyckliga minnen samma sak?

#fuckcancer

Allt gott,
Ellinor

Idag stod jag inför ett val om vad jag skulle skriva om här. Det börja med att jag läser artikel om den kristna förföljelsen och sen sitter och tittar på kvällsprogrammen, vilket skapar världens tantvarning på denna snart 30 trettioåriga kvinnan. När jag stod då i valet om att åter skriva om förföljelsen av kristna eller om det faktum att jag är tant, så läser jag lite andra artiklar så om valet inte är uppenbart än så blir det om förföljelsen! (Tantvarningen får vi ta en annan dag)
Så idag publicerades (se svt.se eller svt text sidorna 140/175) de värsta länderna där kristna inte kan utöva sin religion av organisationen Open door, Nordkorea är värst, kanske inte så förvånade med tanke på det politiska lägget i detta land. Vi talar alltså om världens största religion, vilket är svårast att utöva i den världsdel där den hade sin begynnelse (Asien), vad är de rädda för? Det är det enda skäl jag kan komma på, att det är rädsla som driver till något så extremt! Är de rädda för att de ska västerländskt-inseras? Är vi så präglade av kristendomen i väst, med religionsfrihet och allt?
Jag har läst fler artiklar, både de om sexuella trakasserier mot kvinnor (i väst, men sker i alla kulturer), om mordet på skolpojke av en skolkamrat samt att ensamstående kvinnor från och med april ska tillåtas insemineras (under visa omständigheter då, som alltid). Är detta något som skrämmer dem? Kvinnors frigörelse? Jo, jag vill ju gärna tro som den kristna tjej jag är att kristendom varit en bidragande effekt till den ökade jämställdhet, men som vi har hört de senaste dagarna så är vi inte där än.
Hur skulle världen sätt ut om inte kristendomen fått det genomslag de fick efter en kamp på drygt 300 år eller om inte det judiska folket inte skrivit ner sin historia (betoning sin) 500 före vår tideräknings början under exilen i Babylon? Var mission präglande i några andra religioner? Skulle vi tro på asarna eller de grekiska/romerska gudarna? Skulle "väst" fortfarande var den del av världen som var "civiliserad"? Och skulle Islam finnas? Frågorna är många och ett av svaren är att kristendomen inte enbart skapade förrättningar för sig själv, den öppna också dörrar för andra, även om det rent historiskt kanske inte ser ut så.
Jag vill slå ett slag för religionsfrihet och acceptans kring andras religion och tradition så länge det inte mot behandlar ett humanitärt sätt att möta sin medmänniska! Ja, jag vet! Humanitära regler är upplagda av väst som är starkt präglat av en kristen människosyn. Men tycker vi att barnaga är rätt? Eller att kvinnor är mindre värda än män?

Bara en lång fundering kring det humanitära läget.

Allt gott,
Ellinor