Det har gått en månad, en väldigt blött månad. Sorgen att förlora någon nära är obeskrivligt. Fyra veckor och jag gråter mer eller mindre en stund varje dag. Min bror togs ifrån oss endast fyrtiotvå år gamal. Det var cancer. Vad jag hatar den där sjukdomen, så mycket smärta den har gett mig!
Det är småsakerna som får mig att gråta. Som när jag slår på teven och de visar en film han tyckte om. Än ligger det nära och ytligt med tårar. Att prata om honom gör ont, fast jag vill inte sluta göra det, fast det är ett blödande sår att han inte finns hos oss längre. Han som just fått sin drömmar uppfyllda.
Den dagen han gick bort så hade jag tur, tur på det sättet att jag hade människor runt om mig som stöd. Hur viktigt är inte det??? För mig var det oändligt viktigt. Jag vet vem jag kan ringa om orden behöver komma ut, jag vet det och även jag inte ringer så är det minst likaviktigt att jag vet att jag kan!
Nu känns det som man lever i någon form av gråskala, som om det inte någonsin kommer bli riktigt ljus igen. Vist finns det stunder av skratt och glädje, jag skulle löna min bror illa om inte de fanns där eftersom det var det han gav, skratt och glädje.
Jag saknar att inte kunna sms:a honom när jag har frågor om bilen eller något annat som jag vet att han skulle kunnat svara på. Frågan om jag någonsin kommer kunna ta bort hans nummer ur telefonen är oviss. Just nu gör det bara ont att tänka på att göra det.
Där finns saker han och jag dela som jag inte delat med mina andra syskon. Han visste antagligen mer om mig än jag trodde. Varje relation är ju unik och lämnar spår efter sig.

Alltid älskad, aldrig glömd

/Ellie

 

Emma

30 juni 2017 20:48

Kan inte sätta min in i hur det måste kännas för dig ❤️ Men som dus kräver du vet vem som finns och jag äten av dom som finns för dig ❤️ Tiden läker inte alla sår, men man lär sig leva med sorgen och det blir både lättare och ljusare med tiden.
Men en sak är säker att det är en hemsk sjukdom som jag önskar inte fanns utan bara försvann från vår planet så att inte unga när och kära tigs ifrån oss för tidigt ❤️
Och det där med nummert det kär dröja om du ta bort nummert ens... har kvar dom sista smsen av en av mina kompisar som gick bort i samma jävla sjukdom för en del år sedan och jag är inte redo än att varken ta bort hennes nummer eller sms ❤️❤️❤️

http://nouw.com/ernemar

Ellinor

1 juli 2017 19:39

Tack

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad var det som hände? Slutade jag blogga medvetet? För mer än fem år sedan började jag min andra tillsvidare anställing i mitt liv. Jag gick från att jobba 50-60% som "vikarie" till att jobba heltid med något helt nytt. Det var inte medvetet jag s...

Är det dags? Ska denna trettiotvå åriga singel gå på blindedate? Mycket möjligt, även om jag kan tycka att det låter desperat så är det bara ordet som gör det. Så vem vet vad som händer... Datea har inte alls varit min grej någonsin. Jag blir nervö...

Under eftermiddagen i går får jag ett sms. ?Är du hemma?? ?Jo? skickar jag tillbaks, lite för att jag vet vart en sån fråga leder. Spänt väntar jag på nästa sms. Efter en stund kommer det och givetvis är det en fråga om att komma och hälsa på en svän...

Jag ligger vaken. Jag borde sova, men det vill sig inte. Fundera och tänker. Tänker på hur jag ofrivilligt låter rädslor styra mitt liv. Rädd att bli sårad, rädd att såra. Det täcker väl egentligen allt vad rädslor bekommer. För visst är rädsla f...

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om. Så mycket som har hänt, men jag vill inte. Jag har det bra, jag lever och ha hälsan. Är det nog? Nej egentligen inte, men för tillfället räcker det. Det är det jag, och säker en del andra där ute, säger...