Jag sitter just nu i mitt kök där kvällssolen skiner in. Himmeln där fåglarna rör sig är alldelses babyblå och eken har antagit en mörk, kramgo, grön. Det är ett sällsamt nöje eftersom det bara är några månader om året som jag faktiskt har solsken i mitt kök. I år har jag dock svårt att förstå att den redan gör det, så mycket och så länge! Himmeln blir alldrig riktigt mörk när det är klart väder.
Som (nästan) alltid när jag sitter i köket så står radion på, antigen på Mix Megapo eller P4 någon gång händer det att det är P1 om jag lyckats få in den eller om jag kopplar telefonen till radion. När jag sitter här så virkar jag eller läser jag eller, som nu, skriver jag.
Det är så mycket i mitt huvud just nu. Minnen som går fram och tillbaka och få mig att undra vad tiden tog vägen. Frågor om var jag är påväg och vad jag vill är vanliga. Det sägs ju att det inte lönar sig att spring om man är på fel väg, men ibland känner jag att jag ändå skulle vilja göra det, kanske skulle det hända något som vänder mitt liv upp och ner då?
När saker och ting inte blir som man vill eller planerat eller ens är konsekvenserna av ens handlande då står man här och undrar vad som hände och hur man tar sig vidare i livet när det känns som tiden försvann. Där skulle ju vara så mycket mer tid till allt! Vad hände med äventyret? Jag har lovat att vara modig och det ska jag vara, ibland mycket modig.

Allt gott,
Ellinor