Känslor är i balanserad obalans hos mig. Konstigt vore det faktiskt annars. På grund av saker som händer i mitt liv tillsammans med det faktum att jag funderar mycket och dra paralleller så kan jag börja gråta till, nära på, samtliga låtar på radio! Jajamen, till och med de gladaste av låtar. Lite jobbigt är det ibland samtidigt som det känns väldigt befriande.
Mer än så känner jag faktiskt inte för att skriva efter som delar av mitt liv även involverar andras. Av respekt och kärlek till dessa så skriver jag inte så mycket här, det blir bara när jag känner att jag kan vara kryptisk!

Allt gott,
Ellinor