Jag har en underbar arbetskamrat, hon är timis precis som jag. Att jag trycker om henne är att hon är ärlig och verkligen vill det bästa för våra vårdtagare. En natt (vi jobbar nätter) så säger en annan kollega till henne att ingen gillar henne i nattpatrullen och hon svara "Det är inte sant, Ellinor tycker om mig!" Detta fick hon då som svar: "Ellinor tycker om alla."
Visst är mitt mål att vara så snäll och vänlig som jag bara kan, men jag är också människa, så nej, jag tycker inte om alla. Jag tolerera de allra flesta, men det är långt ifrån tycka om. När hon berättar detta för mig så kände jag mig förolämpad, jag vill inte bli uppsat på någon piedestal och ha ryckte om mig att ha en ängels tålamod, för det är långt ifrån sant.
En del tycker jag om, andra ligger och balanserar mellan gilla och tolererar, andra bara tolerera jag, men jag försöker unvika att hata. Allt jag gör är för min egen skuld, jag börjar med mig. Att älska mig själv så att jag kan älska min nästa. Jag är väl medveten om att när det är någon jag inte tycker om så är där ofta något hos denna människa som liknar ett drag jag själv har som jag inte tycker om och därför har jag svårt att tycka om denna. Därför börjar jag med mig själv.

Allt gott,
Ellinor

 

Emma

8 januari 2017 20:20

Ligger bloggen på is? Saknar dina inlägg
Kram ❤️

http://nouw.com/family

Ellinor

9 januari 2017 09:21

Just nu, lite. Beror mycket på att jag inte vill skriva om allt. Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad var det som hände? Slutade jag blogga medvetet? För mer än fem år sedan började jag min andra tillsvidare anställing i mitt liv. Jag gick från att jobba 50-60% som "vikarie" till att jobba heltid med något helt nytt. Det var inte medvetet jag s...

Är det dags? Ska denna trettiotvå åriga singel gå på blindedate? Mycket möjligt, även om jag kan tycka att det låter desperat så är det bara ordet som gör det. Så vem vet vad som händer... Datea har inte alls varit min grej någonsin. Jag blir nervö...

Under eftermiddagen i går får jag ett sms. ?Är du hemma?? ?Jo? skickar jag tillbaks, lite för att jag vet vart en sån fråga leder. Spänt väntar jag på nästa sms. Efter en stund kommer det och givetvis är det en fråga om att komma och hälsa på en svän...

Jag ligger vaken. Jag borde sova, men det vill sig inte. Fundera och tänker. Tänker på hur jag ofrivilligt låter rädslor styra mitt liv. Rädd att bli sårad, rädd att såra. Det täcker väl egentligen allt vad rädslor bekommer. För visst är rädsla f...

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om. Så mycket som har hänt, men jag vill inte. Jag har det bra, jag lever och ha hälsan. Är det nog? Nej egentligen inte, men för tillfället räcker det. Det är det jag, och säker en del andra där ute, säger...