Det är dags att börja tänka på julstäd och pynt. I år ligger jag efter, jag har inte börjat än! Vanligtvis börjar jag så snart allahelgon är över, men inte i år. Det beror delvis på att jag just nu jobbar heltid på natten. Nog har ändå tankarna dragit åt det hållet.
Ljusslingan ska upp på balkongen räcke, helst skulle jag vilja ha lite granris där med, hur det blir med det får vi se. Sen ska ju gardiner, julljus och stjärnorna upp, men viktigaste av allt så ska adventsljusstaken förberedas. Tomtar ska fram och med det ska allt dammas av och en del ska plockas undan. Det är mycket jobb och jag vet inte om jag kommer bli färdig innan jul eftersom städning inte är min refräng.
Sen är det baket, det kommer bli av. Som alltid blir det klenor och mandelmusslor, nytt för i år blir struvor (vilket jag gjort för men inte till mig själv eller ens hemma) efter önskemål från en vän. Om det blir något julgodis får vi se, ibland blir det av, ibland inte. Det får helt tiden utgöra.

Allt gott,
Ellinor

Ja, ni läste rätt, men det var förstås inte bokstavligt. Natten till igår så prata jag och min kollega lite om att ta upp studier. Mina studier som ligger på is är lite av ett skämt eftersom hon tidigare jobbat med en tjej som läst samma som jag med studier som tog tid av olika skäl. Jag skulle egentligen i väg och sjunga med kören på ett boende i Perstorp, men vaknade efter lite mer än en timmes sömn efter jobb och mådde på ett sånt sätt så att umgänge inte alls är lämpligt, så jag sms:ar körledaren och säger att jag blivit dålig. Jag kryper tillbaka darrande tillbaka under täcket igen med tempen i munnen, ingen feber utan snarare undertemp. Somnar om.
Vid samma tidpunkt som jag skulle varit och sjungit vakanta jag av att det ringer i telefonen, ett Lunda-nummer, jag svarar. Det var från pedagogiskt stöd, hon ville kolla upp hur jag har det och hur det går eftersom mitt stöd snart går ut. Hmm, jag förstår att en del säkert skulle kalla det slumpen att hon ringde som hon gjorde. Jag sa som det var, att studierna ligger på is med tentor som väntar på att bli omgjorda och en uppsats som ska skrivas. Hon ställde lite frågor om hur mitt stöd ser ut och om jag behöver mer, särskilt mentorstimmar. Men vist sa jag, dock är jag inte i Lund särskilt ofta. Då berättar hon att hon har en tjej som har tid och undra om jag var intresserad av att träffa henne. Jo vist, det är jag ju, jag vill ju faktiskt bli färdig med skolan! Ytterligare några timmar senare ringer denna tjejen och vi bestämmer oss att träffas nästa vecka.
För en tjej som jag, som ifrågasatt sitt kall till att bli präst så känns detta som ett samtal från Gud som säger att jag faktiskt är kallad. Att jag hamlar lite på av sidor har också sitt syfte, i mitt fall så är det också ett bönsvar från Gud, där fanns jag ville uppleva igen och kanske har Gud något annat syfte med det med, men det kan jag bara spekulera i.
Så nu är det bara att möta det som händer, vad det än är och ta beslut utifrån det.

Allt gott,
Ellinor