När jag fick mitt kall att söka mig till prästyrket så var det en sådan otrolig lättnad. I flera år, sedan barnsben, har jag levt med en sugande längtan. En längtan som jag inte kunde definera för än det ögonblicket julafton 2010, då viste jag. Först nu förstår jag att längtan var en del av mitt kall och mycket runt om det som jag gjort är en del av det. Allt från mitt arbete som undersköterska och arbetet med människan till de flyttar mellan olika städer som jag gjort, allt har präglat mig att bli mitt bästa i syfte att tjäna Gud.
Inget har varit smärtfritt i detta förloppet, inget har varit enkelt, men det har varit min väg att gå. Den vägen är inte lätt att förstå, inte för mig och inte för dem runt om mig, den är lite främmande och där med skrämmande. Bönen har alltid varit med, ibland väldigt uppenbar och ibland väldigt tydlig. Offta har det varit bön i förvirran och längtan, en otydlig väg som skulle ta mig hit där jag är idag. Många gånger undra man vad Gud känner att man har att ge, ofullständig som jag så offta känner mig, otillräklig att vara vad man vill. Ändå finns kallet där varje och ibland kommer hjälpen oväntat ovan ifrån.

Just idag fick jag svar. Just idag så väntade jag mig inte det. Just idag känner jag inte förtvivlan och osäkerheten, just idag fick jag svar.

Mörkret må vara på väg tillbaka, men det blev kväll och det blev morgon den första dagen och det var gott. Allt det bär jag med mig, med en Gud som älskar mig mer än vad jag känner att jag förtjänar och allt som oftas känns det som kärlek är allt jag har att ge.

Just i denna stund så handlar bönerna om idrott, fotboll närmare bestämt.
HEJA SVERIGE!!!

Allt gott,
Ellinor

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad var det som hände? Slutade jag blogga medvetet? För mer än fem år sedan började jag min andra tillsvidare anställing i mitt liv. Jag gick från att jobba 50-60% som "vikarie" till att jobba heltid med något helt nytt. Det var inte medvetet jag s...

Är det dags? Ska denna trettiotvå åriga singel gå på blindedate? Mycket möjligt, även om jag kan tycka att det låter desperat så är det bara ordet som gör det. Så vem vet vad som händer... Datea har inte alls varit min grej någonsin. Jag blir nervö...

Under eftermiddagen i går får jag ett sms. ?Är du hemma?? ?Jo? skickar jag tillbaks, lite för att jag vet vart en sån fråga leder. Spänt väntar jag på nästa sms. Efter en stund kommer det och givetvis är det en fråga om att komma och hälsa på en svän...

Jag ligger vaken. Jag borde sova, men det vill sig inte. Fundera och tänker. Tänker på hur jag ofrivilligt låter rädslor styra mitt liv. Rädd att bli sårad, rädd att såra. Det täcker väl egentligen allt vad rädslor bekommer. För visst är rädsla f...

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om. Så mycket som har hänt, men jag vill inte. Jag har det bra, jag lever och ha hälsan. Är det nog? Nej egentligen inte, men för tillfället räcker det. Det är det jag, och säker en del andra där ute, säger...