Äntligen! Ja, det är ordet jag känner just nu. Äntligen tror jag det har hänt, fast det sa jag inte när jag börja misstänka det, för som alltid är föresättningarna inte alls idealiska. Trotts det så pirrar känslorna, jag har fjärilar i magen och vill bara dansa! Det brukar väl vara goda tecken? Just nu vill jag bara njuta av dem, varken säga bä eller bu, för som jag sa så är det inte alls idealiskt. Men det var så länge sedan jag var så här intresserad av en man på det sättet.
Rena energikicken är det! Sjunger och dansar medan jag gör i ordning här hemma, så märkligt. Just nu vill jag bara känna och glömma alla om. Just nu är det bara jag som känner, kanske är intresset besvarat, kanske inte, men jag tänker i dagsläget inte höra efter. Där lägger jag mitt fokus, på mig, för som jag sa var det så länge sedan jag kände så här! Men nog dagdrömmer jag om möjligheterna ibland, kanske tar jag också reda på om det kan bli sant, men inte just nu.
Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga mer, orden liksom försvinner bland alla vårkänslor. Kanske kan jag berätta mer när sommaren är över.

Allt gott,
Ellinor