I dag skulle min morfars fyllt 90 år, han fyllde alltså 60 den dagen Palme blev mördad. När jag får höra om den historian hur mamma och pappa hörde om mordet så börjar den alltid hos mormor och morfar där de varit på fest. Mamma väntade mig. När de körde där ifrån så hörde de nyheterna på om det.
Tyvärr så levde min morfar inte mer än 11år och sju månader till efter det, då han dog den 28 oktober 06:10 1997 i lungcancer. Det minns jag tydligt, under en hel vecka så kunde jag inte ens tänka på psalmen Blott en dag (249 i den svenska psalmboken) och ett tag där efter med. Jag tror inte att sorgen någonsin försvinner, den planas bara ut, ibland så kommer den upp till ytan och man känner av den tydligare, men den är alltid där.
Så när jag skulle i väg till kyrkan under förmiddagen tänkte jag inte så mycket på vilket datum det var, men jag satte inte på mig mitt vanliga kors. Istället ville jag ha mitt silverkors som jag fått av mormor och morfar när jag fyllde 10 år, de korset har en helt egen historia. När jag kom till kyrkan och fått papperna och såg att det var den 28 februari då kom det över mig och mitt val av smycket blev betydelsefullt.

Så till min morfar, grattis på födelsedagen, vart du än befinner dig. Alltid saknad och aldrig glömd!
Älskar dig!
Ellinor