Solen skiner ordentligt för första gången i år, den visa sig i går men idag dominerar den på himlavalvet. Otroligt härligt, dock inte helt problemfritt när man har migräntendenser. Ljuset är skarpare än på länge och det gör att jag känner en begynnelse till migränanfall. Jag måste tillägga att det är tur att det är vinter med tidig solnedgång eftersom det kan bidra till att huvudvärken aldrig bryter ut! Har jag otur så gör det de ändå.
Kanske ska jag använda glasögonen idag eftersom det kan minimera riskerna, allt för att slippa ta värktabletter.
Jobb ikväll, så vi får väl se...

Allt gott,
Ellinor

Den moderna människan finns inte längre, nu är vi Google-människor! Jag googlar på det mesta, både om mig själv och andra. Läste en blogg om foglossnings problem och tankar kring om hon vill gå igenom det igen. Japp jag var bara tvungen att googla för om se om man genomlider samma sak två gånger! Hm, ni som fått ett par barn kan säkert gissa resultatet: alla gradiviteter är olika. Så har man inte haft det första gången så kan det bli andra gången vice versa eller inte.
Det är skönt att vi har möjligheten att göra våra egna undersökningar, särskilt för en nyfiken människa som jag är. Dessutom så lär man sig ofta mer, tillexempel så vet jag nu att det kvittar hur man förbereder sig inför en graviditet så kan man drabbas av foglossning ändå och att hålla ryggen rak och unvika böja sig. Det börjar låta som förflyttningstekniken vi använder på jobb, och helt unikt är det väl inte. Gångställning avlastar tillexempel ryggen och att unvika böja ryggen är något av a och o.
Om någon är nyfiken på var jag hittade faktan så finns den på 1177.se vilket är en allmänt bra sida om man känner oro över något som hör kroppen till och de är tydliga när man bör söka sjukvård och det går att ringa och fråga om råd, också 1177.
Så jag är en Google-människa.

Allt gott,
Ellinor

Vintern kom till sist, det hann dock bli ett nytt år. Minusgraderna är få, men vindarna är isande kalla. Från och till faller snö och det har lagt sig likt mjöl på ett bakbord.
Jag har varit ledig idag, ledig-ledig. Det låter dumt, men så är det. Ibland är det riktigt skönt att bara få vara ensam. Jag älskar att ha människor runt om mig, men inte hela tiden och de senaste veckorna har det blivit mycket av den råvaran. Dessutom har jag fått möjlighet att gå i kyrkan, på grund av jobb och andra omständigheter var det första gången på två veckor. I vanliga fall är det inte långt tid, men med julhelg och nyårshelg under dessa veckor så kan det nog betraktas som en månad. Det är en kamp, jag fick inte fira julen alls i kyrkan av flera skäl, men främst för att jag jobba, då gäller det att hitta andra sätt att uppfylla det andliga i livet. Vad kan kompensera ett besök i kyrkan? Egentligen inget, inte för att det är kyrkan i sig eller gudstjänsten, även om det är viktigt, utan det är den gemenskap som det ger. En gemenskap jag finner unik. Den går inte att finna ensam hemma framför teven. Den är speciell i kyrkan i stan och den är speciell i kyrkan på landet, även om det är på varierande sätt, dock finns där ändå något gemensamt kring det.
Snö faller stundvis ute i mörkret bland belysningen utan för mitt fönster. Det är kallt men jag är varm.

Allt gott,
Ellinor

På väg till tåget blåser iskalla vindar och biter och nyper i mina kinder. Jag vet att kinder antingen är charmigt röda eller så är hela ansiktet spöklikt vit. Vågar faktiskt inte gissa på vilket det är, bara att det är nått av det.
När jag kommer förbi Hjärtat(affären, hjärtat är det gamla namnet) så ser jag det, den första snön. Inget uppseendeväckande utan bara små flingor som faller lite sporadiskt från himlen höga moln. Det kommer inte att bli vit av denna snön på marken, men jag känner ändå den där barnsliga lyckan över att det faller snö.
Kylan biter i mina händer och jag kommer på att jag glömt allt som heter vantar hemma. Dock så anlände tåget så nu sitter jag inte ute längre och jag känner hur all känsel återvänder till mina frysta kroppsdelar. Jag tycker om det. Det är den frihet jag känner från mina allergier, ingen pollen och ingen kvalster, det är bara hög kylig luft som är så underbar att andas.
Morgonen då årets första snö föll i Skånes minsta kommun.

Allt gott,
Ellinor

Just idag står möjligheterna till allt för ens fötter. Ett jag fundera på är skriva minst 366 (ja 366, det är skottår), inlägg här på bloggen. Så här början på året så är det lätt att vara något överambitiös, men samtidigt måste man!
Jag gillar skott år, det finns så många myter och sägner kring fenomenet. Folktro är onekligen ett spännande ämne och det är roligt att se både på lokal som internationell nivå. Ja, jag kommer nog mer in på det när februari är här.

Ambition för 2016: Ett inlägg (minst) per dag, med ett minsta total på 366 inlägg.

Vi får väl se hur det går, har andra ambitioner och drömmar kring året. Några av dem får ni höra om när de är uppfyllda!

Allt gott,
Ellinor