Sitter äntligen på tåget som ska ta mig hem. Tåget från Malmö blev så pass sent (trotts att det avgick i tid) att jag missade de tåg jag skulle varit med på.
Det var först tio minuter vid Höör i väntan på tillstånd att köra vidare, sen öppnade i dörrarna för att polisen skulle ha tag i tre personer (av okänd anledning) så när jag kom över på rätt perrong så gick tåget utan mig.
Som om jag inte har bättre för mig än vänta...

Allt gott,
Ellinor

Och lite platser till...

Jag tro inte att jag varit ute mer än en eller två fredagar hela mitt vuxna liv och då aldrig (tror bara jag varit på nattklubb en eller två gånger) på nattklubb. Nattklubb är helt enkelt inte min grej, för mycket och för hög musik. Mest har jag nog varit ute på lördagar.
En del av detta beror givetvis på att jag jobbat kväll från och till på fredagar, men mest beror det helt klart på att jag är bok och film älskare. En god bok kan faktiskt hindra mig från att följa med ut på middag, jag får anstränga mig för att inte låta de göra det. Boken vara längre är mitt bästa argument.
Så här sitter jag, nära 30 år, singel och tittar på film på teve och dricker te. Det är min version av en lyckad fredag. Ibland är jag ensam, ibland med familj eller vänner. Nån gång blir det bio, men inte alls så ofta som jag önskat.

Allt gott,
Ellinor

Två stycken bara denna veckan. Jämngamla, bara 69år, och orsaken är den samma. #Cancer. Idag läste jag att en av de skådisar jag tycker bäst om gått ur tiden. Alan Rickman, mannen som gav liv till karaktären Snape ur Harry Potter på ett makalöst vis!
Jag förlorade min morfar och mormor till den förskräckliga sjukdomen, båda till lungcancer. Det gör ont och jag saknar dem än, tror nog aldrig man slutar saknar dem. Värst är att jag forfarande kommer ihåg på dagen när de dog, är det inte märkligt att sorgliga minnen etsar sig fast så? Varför gör inte lyckliga minnen samma sak?

#fuckcancer

Allt gott,
Ellinor

Idag stod jag inför ett val om vad jag skulle skriva om här. Det börja med att jag läser artikel om den kristna förföljelsen och sen sitter och tittar på kvällsprogrammen, vilket skapar världens tantvarning på denna snart 30 trettioåriga kvinnan. När jag stod då i valet om att åter skriva om förföljelsen av kristna eller om det faktum att jag är tant, så läser jag lite andra artiklar så om valet inte är uppenbart än så blir det om förföljelsen! (Tantvarningen får vi ta en annan dag)
Så idag publicerades (se svt.se eller svt text sidorna 140/175) de värsta länderna där kristna inte kan utöva sin religion av organisationen Open door, Nordkorea är värst, kanske inte så förvånade med tanke på det politiska lägget i detta land. Vi talar alltså om världens största religion, vilket är svårast att utöva i den världsdel där den hade sin begynnelse (Asien), vad är de rädda för? Det är det enda skäl jag kan komma på, att det är rädsla som driver till något så extremt! Är de rädda för att de ska västerländskt-inseras? Är vi så präglade av kristendomen i väst, med religionsfrihet och allt?
Jag har läst fler artiklar, både de om sexuella trakasserier mot kvinnor (i väst, men sker i alla kulturer), om mordet på skolpojke av en skolkamrat samt att ensamstående kvinnor från och med april ska tillåtas insemineras (under visa omständigheter då, som alltid). Är detta något som skrämmer dem? Kvinnors frigörelse? Jo, jag vill ju gärna tro som den kristna tjej jag är att kristendom varit en bidragande effekt till den ökade jämställdhet, men som vi har hört de senaste dagarna så är vi inte där än.
Hur skulle världen sätt ut om inte kristendomen fått det genomslag de fick efter en kamp på drygt 300 år eller om inte det judiska folket inte skrivit ner sin historia (betoning sin) 500 före vår tideräknings början under exilen i Babylon? Var mission präglande i några andra religioner? Skulle vi tro på asarna eller de grekiska/romerska gudarna? Skulle "väst" fortfarande var den del av världen som var "civiliserad"? Och skulle Islam finnas? Frågorna är många och ett av svaren är att kristendomen inte enbart skapade förrättningar för sig själv, den öppna också dörrar för andra, även om det rent historiskt kanske inte ser ut så.
Jag vill slå ett slag för religionsfrihet och acceptans kring andras religion och tradition så länge det inte mot behandlar ett humanitärt sätt att möta sin medmänniska! Ja, jag vet! Humanitära regler är upplagda av väst som är starkt präglat av en kristen människosyn. Men tycker vi att barnaga är rätt? Eller att kvinnor är mindre värda än män?

Bara en lång fundering kring det humanitära läget.

Allt gott,
Ellinor

Där finns önskemål över att jag ska använda mig mer av bilder. Oftast glömmer jag det, helt och hållet ofrivilligt. Så nu lägger jag ut lite bilder över dagen.

Vid stationen i Perstorp så är där nästan ingen snö kvar. I bakgrunden skymtar riksväg 21 samt Perstorps hotell och Plastens hus.

Jag besöker alltid (nästan iaf) Maria kyrkan när jag är i Helsingborg och idag uppmärksammade jag detaljer.

Alla detaljer är inte invecklade. Jag är något förälskad i detta smideskors som går att finna längst bak i kyrkan.

Något jag verkligen uppskattar med Maria kyrkan är att #frälsarkransen är en del av den. Idag blev jag extra glad när jag såg att de hade uppdaterat #hemlighetspärlorna med den gröna!

Det var första gången jag såg krubban i Maria kyrkan, har dock sett påsken spel där. Trots att jag besökt kyrkan under jul har jag alltså missat den.

Jag hyser en svaghet av änglar och denna tycker jag är vacker. Bilden togs inte för att vara det den är utan den ska ligga grund när jag tecknar.

Eftersom jag inte kan motstå en promenad i Helsingborg så blev det lite fönstershopping i favoritbutikerna. Fastnade för sittsäcken för barn och Höganäs keramikens nya färger! (Hoppas bara äppleröd fortfarande finns att köpa, vill väldigt gärna börja samla på den för att använda som finservis)

Ja, vem kan motstå vinterbelysningen? Inte jag. Fastnade lite extra för just denna.


Allt gott,
Ellinor

Har nu lämnat in papperna till mitt (troligtvis) tredje jobb på timmar. Denna gången i Helsingborg. Vi får se hur det blir, men det är onekligen en känsla som är obeskrivlig med ha tre jobb i tre städer, inget jag någonsin trodde om jag ska vara helt ärlig. Vem gör det?!?
När jag ändå befinner mig här så tar jag alltid chansen till en promenad. Jag hyser en förälskelse i Helsingborg, då främst centrala Helsingborg. Skulle jag någonsin flytta till storstan igen så är det centrala Helsingborg som gäller. Tror det har med att göra att jag upplever det lagom, måttfullt liksom. Det är i vilket fall som helst en viss attraktion med Helsingborg.

Allt gott,
Ellinor

Klockan två i natt vaknade jag och mådde inte riktigt bra. Illamående och en orolig mage. Jag kunde inte somna om, utan var tvungen att gå upp och spy. Inte alls roligt, det innebar att jag var tvungen att ringa mig sjuk till jobbet, hur bra jag än mådde när jag vakna. Magen gör fortfarande uppror, men inget illamående. Dock innebär det att jag inte kan jobba igen för än det har gått 48 timmar sedan sista uppstötning, så är det att jobba med människor, för trotts allt kan det vara någon smitta. Så hur bra jag än mår i morgon så kan jag inte gå och jobba.
Så jag är nu lite rädd för att äta, men jag har fått i mig en clementin. Få se om jag kan stoppa i mig lite mer sedan, men just nu är det det enda jag fått i mig. Överväger lite rostat bröd.

Allt gott,
Ellinor