Idag stod jag inför ett val om vad jag skulle skriva om här. Det börja med att jag läser artikel om den kristna förföljelsen och sen sitter och tittar på kvällsprogrammen, vilket skapar världens tantvarning på denna snart 30 trettioåriga kvinnan. När jag stod då i valet om att åter skriva om förföljelsen av kristna eller om det faktum att jag är tant, så läser jag lite andra artiklar så om valet inte är uppenbart än så blir det om förföljelsen! (Tantvarningen får vi ta en annan dag)
Så idag publicerades (se svt.se eller svt text sidorna 140/175) de värsta länderna där kristna inte kan utöva sin religion av organisationen Open door, Nordkorea är värst, kanske inte så förvånade med tanke på det politiska lägget i detta land. Vi talar alltså om världens största religion, vilket är svårast att utöva i den världsdel där den hade sin begynnelse (Asien), vad är de rädda för? Det är det enda skäl jag kan komma på, att det är rädsla som driver till något så extremt! Är de rädda för att de ska västerländskt-inseras? Är vi så präglade av kristendomen i väst, med religionsfrihet och allt?
Jag har läst fler artiklar, både de om sexuella trakasserier mot kvinnor (i väst, men sker i alla kulturer), om mordet på skolpojke av en skolkamrat samt att ensamstående kvinnor från och med april ska tillåtas insemineras (under visa omständigheter då, som alltid). Är detta något som skrämmer dem? Kvinnors frigörelse? Jo, jag vill ju gärna tro som den kristna tjej jag är att kristendom varit en bidragande effekt till den ökade jämställdhet, men som vi har hört de senaste dagarna så är vi inte där än.
Hur skulle världen sätt ut om inte kristendomen fått det genomslag de fick efter en kamp på drygt 300 år eller om inte det judiska folket inte skrivit ner sin historia (betoning sin) 500 före vår tideräknings början under exilen i Babylon? Var mission präglande i några andra religioner? Skulle vi tro på asarna eller de grekiska/romerska gudarna? Skulle "väst" fortfarande var den del av världen som var "civiliserad"? Och skulle Islam finnas? Frågorna är många och ett av svaren är att kristendomen inte enbart skapade förrättningar för sig själv, den öppna också dörrar för andra, även om det rent historiskt kanske inte ser ut så.
Jag vill slå ett slag för religionsfrihet och acceptans kring andras religion och tradition så länge det inte mot behandlar ett humanitärt sätt att möta sin medmänniska! Ja, jag vet! Humanitära regler är upplagda av väst som är starkt präglat av en kristen människosyn. Men tycker vi att barnaga är rätt? Eller att kvinnor är mindre värda än män?

Bara en lång fundering kring det humanitära läget.

Allt gott,
Ellinor