Sitter på väg hem efter en helg i Malmö där jag firat fjärde söndagen i advent, bland annat genom att gratta min yngre storasyster som fyller i dag. Det har varit en rätt lugn helg ändå med mest familjehäng.
Jag funderar mycket när jag åker tåg, ibland för mycket. Om jag inte orkar höra mina funderingar så brukar jag ha på en ljudbok som jag kan koncentrera mig på, men den jag lyssna på i kväll tog slut innan jag steg på tåget. Så nu sitter jag här och tänker och undrar, går igenom dagen och så vidare.
Ibland så kan jag märka att jag hållet uppe ett sken av att trivas där jag är, att nästan allt har blivit som jag hoppas. Så är inte fallet, dock så är jag inte den som slänger med mina inre önskningar omkring mig. Jag är inte heller den som frågar om hjälp, jag vännar om min självständighet. Det är viktigt för mig att få vara det, oberoende av att andra ska hjälpa mig genom livet. Med det sagt så menar jag inte att jag inte behöver människor i mitt liv, det gör jag, men jag kan själv om jag måste. Stödet från familjen är så otroligt viktigt.
Var skulle jag vara utan min familj? Det vill jag inte tänka på, hur positivt det än skulle vara, det kan vara lika negativt och det är mer skrämmande än nått annat.
Jag funderar genom drömmar och de förhoppningar jag har. Funderar på hur jag ska gör för att få dem uppfyllda, på vad jag själv kan göra.

En man bad till Gud ett flertal gånger om att vinna på lotto. En dag svara Gud honom. "Om du vill att jag ska hjälpa dig vinna på lotto så kan du i alla fall köpa en lott!"

Där finns en god poäng i det, det går faktiskt inte att vinna något om man inte satsat. Fråga är bara "Hur?" Hur får mina handlingar ett så bra utfall som möjligt så att de uppfyller de drömmar jag har? Hur bör jag handla för att det jag önskar inte skadar andra? Japp, det går att hitta etik i det mesta.
Så drömmen är målet men hur vägen dit ser ut vet jag inte och drömmar förändras och anpassas. Funderar på det, vad det är jag egentligen vill ha och vad jag faktiskt behöver och om det går ihop.

Allt gott,
Ellinor

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad var det som hände? Slutade jag blogga medvetet? För mer än fem år sedan började jag min andra tillsvidare anställing i mitt liv. Jag gick från att jobba 50-60% som "vikarie" till att jobba heltid med något helt nytt. Det var inte medvetet jag s...

Är det dags? Ska denna trettiotvå åriga singel gå på blindedate? Mycket möjligt, även om jag kan tycka att det låter desperat så är det bara ordet som gör det. Så vem vet vad som händer... Datea har inte alls varit min grej någonsin. Jag blir nervö...

Under eftermiddagen i går får jag ett sms. ?Är du hemma?? ?Jo? skickar jag tillbaks, lite för att jag vet vart en sån fråga leder. Spänt väntar jag på nästa sms. Efter en stund kommer det och givetvis är det en fråga om att komma och hälsa på en svän...

Jag ligger vaken. Jag borde sova, men det vill sig inte. Fundera och tänker. Tänker på hur jag ofrivilligt låter rädslor styra mitt liv. Rädd att bli sårad, rädd att såra. Det täcker väl egentligen allt vad rädslor bekommer. För visst är rädsla f...

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om. Så mycket som har hänt, men jag vill inte. Jag har det bra, jag lever och ha hälsan. Är det nog? Nej egentligen inte, men för tillfället räcker det. Det är det jag, och säker en del andra där ute, säger...