Advents tre ljus brinner i min ljusstake, men ändå så kommer inte julkänslan smygande. Föga förvånade för att vara helt ärlig, jag vet ju varför. Det blir mindre känsla när man inte har möjligheter att göra de förberedelser man vill innan jul. Till det så jobbar jag på julafton och det innebär att jag missar gudstjänsterna mitt på dagen och de har en stor betydelse. Antagligen inte mycket till julmat heller, det är en allt för stor kostnad när man är ensam. Dessutom så är det ju det där med förväntan, vad vore julen utan förväntan?
Nära på alla barnen i familjen är för stora för den där spänningen och tjatet, utan tveckan så är det något juligt med tjatet "när kommer tomten?" De andra barnen är försmå, eller hon är för liten för det.
I år blir det ingen smyckad gran, jag orkar helt enkelt inte, för vad är meningen utan ett enda paket att lägga där under. Tänker på de som kommer ha det nästa år, med en liten bebis, och känner lite avund för det. All sån längtan blir extra starkt just när julen kommer, och det skulle väl kunna kallas för ett pessimistisk julkänsla. Hoppet att en dag få det finns där och jag tro att det kommer ske, men kanske inte alltid som jag önskar. Jag vet inte hur, men det är allt jag har. Det blir en jul då den gåvan kommer till mig, då mitt hjärtas innersta önska blir en liten verklighet.
I år hoppas jag kunna gå på julottan eftersom den är allt jag har detta året.

Allt gott,
Ellinor

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad var det som hände? Slutade jag blogga medvetet? För mer än fem år sedan började jag min andra tillsvidare anställing i mitt liv. Jag gick från att jobba 50-60% som "vikarie" till att jobba heltid med något helt nytt. Det var inte medvetet jag s...

Är det dags? Ska denna trettiotvå åriga singel gå på blindedate? Mycket möjligt, även om jag kan tycka att det låter desperat så är det bara ordet som gör det. Så vem vet vad som händer... Datea har inte alls varit min grej någonsin. Jag blir nervö...

Under eftermiddagen i går får jag ett sms. ?Är du hemma?? ?Jo? skickar jag tillbaks, lite för att jag vet vart en sån fråga leder. Spänt väntar jag på nästa sms. Efter en stund kommer det och givetvis är det en fråga om att komma och hälsa på en svän...

Jag ligger vaken. Jag borde sova, men det vill sig inte. Fundera och tänker. Tänker på hur jag ofrivilligt låter rädslor styra mitt liv. Rädd att bli sårad, rädd att såra. Det täcker väl egentligen allt vad rädslor bekommer. För visst är rädsla f...

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om. Så mycket som har hänt, men jag vill inte. Jag har det bra, jag lever och ha hälsan. Är det nog? Nej egentligen inte, men för tillfället räcker det. Det är det jag, och säker en del andra där ute, säger...