I am this day

Alla inlägg den 16 december 2015

Av Ellinor - 16 december 2015 17:02

Det är bra att låta ilska och tårar att lägga sig innan man agerar. Dock så ska man inte vänta för länge, för i ärlighetens namn så är lite ilska bra att ha. Min dag började det dåligt igår, jag klämde mitt ena finger på grund av slarv i mina morgon rutiner, vänster hand med, vilket är den handen jag håller stickningen i när jag stickar.
Trotts att jag inte var, eller är riktigt frisk, så bestämde jag mig för att gå på det där eftermiddagsmötet år jobb som skulle ge en intro. Dels så handlar det om pengar och dels om informationen, vilken var viktig, fast all information var inte perfekt. Men när jag gick så tog jag och kolla brevlådan eftersom jag inte orkat göra det under måndagen (jag bor tre trappor upp, utan hiss med brevlådan vid ingången) och där låg ett kuvert med väldigt dåliga nyheter, rent ekonomiskt. Det går inte att veta vad en stabil ekonomi betyder för allt annat ska fungerar för än man befinner sig i en sån situation där det inte längre gör det. Helt förgörande.
Pengar borde inte betyda så mycket, men faktum är att det gör det. Pengar gör inte en lycklig, det är sant, men det gör det bra mycket enklare, särskilt om man lever ensam som jag gör. Några drömmar kan de uppfylla.
I alla fall, så när jag kom hem i går så läste jag igenom papperna mer noggrant på väg upp för trappan, hälsade på granen, låste upp och gick in i min lägenhet. Jag hann knappt hänga av mig innan jag började storböla. Jag grät som ett lite barn som slagit sig, och allt kom fram som jag känner mig ledsen för. Det gick inte att undvika, ensamheten jag känner från och till blev överväldigande, krossade drömmar och förhoppningar letade sig fram till ytan, sånt jag vanligt viss kan undertrycka med en stor dos av hopp! Det var nära på känslan som om hoppet slitits ifrån mig, en mycket smärtsam upplevelse. Hastiga tankar om att avsluta allt spann förbi i mitt huvud, men som den förnuftiga människan jag är så insåg jag i samma stund som dessa spöken dök upp att det inte skulle lösa något, utan orsaka fler problem för människor jag älskar och som älskar mig. Poängen är att de fanns där, precis som det gör hos många andra människor dagligen. Det är en del av den totala hopplösheten, som någon släcker ens sista ljus i det mörka rum man redan befinner sig i!
Den rationella sidan av mig insåg att jag behövde prata med någon, och jag gick igenom alla i mitt huvud. Så här nära jul så är det inte värt att ringa varken mamma eller pappa, där är pengar ett stort bekymmer som det är. Dessutom ville jag inte ha påfyllning av ilskan, det vet jag att mamma, och mina yngsta systra skulle ge mig och dessutom skulle de ta på sig mina problem som sina egna och känna skuld och frustration över att de inte kan hjälpa mig och det ville jag inte. Istället så ringer jag min äldsta stora syster, hon och jag är nog mer lika än någon av oss vill erkänna. Hade ändå tänkt ringa henne efter som jag vill höra hur hade det efter ha gått igenom en stor ryggoperation (14 stygn i ryggen). Hon svarade inte, så jag satte på en feel-good-film (White Christmas) och la mig i soffan för att slö titta, det slutar med att jag somnar halvvägs genom filmen och en stund innan det är slut ringer syrran upp. Hon mådde förvånatsvärt bra och hennes återhämtning ser ljus ut och det var helt underbart att höra hur positiv hon var. När hon väl berättat allt det så våga jag ta upp mina problem och som jag hoppas så var hon saklig, tyckte det var lite konstigt och gav goda råd utan att belasta sig med mina bekymmer (i alla fall vad jag märkte, hon verkar ha en otrolig förmåga att bara kunna lyssna på andra och sen kunna skjuta det åt sidan). Efter det samtalet så var det som jag fått lite hopp och mådde lite bättre. Det gjorde inte att mina bekymmer försvann, men jag var inte längre handlingsförlamad utan följde hennes råd idag. Så nu har jag suttit och finputsat på ett vidare agerande utifrån syrrans råd. Jag längtar åndå till den dag då jag inte hela tiden måste slås för att ta mig fram, kommer den dagen någonsin komma?
Mitt i allt detta kaos som jag känner så kommer Bon Jovis Living on payer upp i huvudet och jag funderar på att det faktiskt inte finns så många låtar om de som lever sitt liv ensamt som jag. Faktum är att den är enda jag kommer på är Till dom ensamma med Mauro Scocco. Jag bär allt mitt själv, det är bara en bråkdel som jag faktiskt kan dela med min familj och vänner. Ibland så hjälper det att skriva ner det här, det kan ta bort lite av den tyngd man bär och ge perspektiv. Det är väl det som är grejen, att få perspektiv genom att berätta för ofta har man själv lösningen på problemen själv.
Allt det en människa går igenom formar henne, men hon har också del i detta skapande som det innebär. Jag för min del tänker inte bli en pestimism, jag tänker fortsätta vara den ljusa positva människan jag är för det är en del av min tro att det hjälper andra om jag bara är det, att det kan ge lite ljusning i någon annans liv, för det är all smärta värt det.

Än en gång slutar året
Allt förändras men ändå ingenting alls
Jag har slutat att visa
Står här nöjd kvar med gråten i min hals

(Shirley Clamp, Åter ingen blir det kalt )


Allt gott,
Ellinor

Presentation


Hej!
Teologi student i Lund med siktet inställt på examen.
Tar en dag i taget!

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2 3 4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15 16 17
18
19
20
21
22 23
24
25
26
27
28
29 30 31
<<< December 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards