Möblera om hemma, vilket händer då och då. Denna ommöbleringen har jag tänkt på länge och idag tog jag tag i det. Som vanligt ser det ut som kaoset har varit här och bestämt sig för att stanna. Jag tycks aldrig bli riktigt färdig eller få riktigt rent. Bara för några år sedan så skulle de gett mig ångest, men någonstans längs den stig jag kallar mitt liv så har jag börjat acceptera det som jag ser som brister hos mig själv. Ibland har jag lyckas "krympa" dem och lära mig leva med det och andra gånger har jag hittat nya vägar.
Med denna ommöblering kom nya perspektiv och kanske är det därför jag genomför dem. Kanske har det också med tidpunkten att göra. Allt stickande och virkande lämnar tankarna fria medan ommöblering öppnar för nya perspektiv. Jag gillar både och, på något sätt hjälper det mig att redan ut vad jag känner inför händelser och människor.
Kanske har det med den konstiga drömmen jag hade i natt, kanske inte. När drömmar känns både verkliga och märkliga då behöver jag iaf perspektiv.

Allt gott,
Ellinor