När jag gick i grundskolan var jag utsatt för mobbning. Det är ingen enkel sak att komma förbi och där finns ingen genväg. Saken hör till den att man senare gör allt för att skydda sig från att utsättas igen, det går inte helt. Jag höll människor på avstånd fast jag inte ville, jag trodde inte någon tyckte om mig för den jag är. Helt ärligt så är jag inte hela vägen förbi än, ibland så dycker det upp handlingar till följd av mobbningen och en väldigt lång tid använde jag den som ursäkt. En dag skällde min äldsta syster ut mig för det och sa åt mig att inte leva i det förflutna. Lättare sagt än gjort.
Så vad har jag då lärt mig? Att hanterar sånt som påminner mig om mobbningen och inte ta åt mig. Som en namne en gång sa: Ingen kan såra dig om du inte låter dem såra dig.

Allt gott,
Ellinor