När man själv börjar se sig ur mobbarnas synvinkel så ska man vända om. Idag blev jag påmind om ett nerslående "nej" som ändå gjort mig till en bättre människa och en tid då jag hela tiden var tvungen att upprepa för mig själv "Du är värdefull."
Jag tro inte dem gör det medvetet, men ofta känns det som människor undra vad det är för fel på mig för att jag fick ett "nej" att bli prästkandidat i SvK 2013. Även jag börja undra och tvivla på mitt kall. Och idag såg jag bilder och texter på gamla skolkamrater som berättar att de blivit antagna och allt kommer upp till ytan igen. En del av mig misstänker att "fel-känslan" är en av orsakerna till det studieuppehåll jag nu gör, samtidigt så har jag fortfarande kvar saker att göra i skolan, men jag vill inte vara där. Större delen av mitt liv har jag känt utanförskap på ett eller annat sätt. Det är brutalt att känna men det går att leva med. Min värld blev en värld med begränsat antal människor, vilka de flesta (tack gode Gud) fortfarande är en del av, men en del har varit tillfälliga trots att jag inte har haft någon önskan om det. Jag kan ändå förstå de tillfälliga människornas syfte i mitt liv och det har utan tvekan lärt mig en del.
I dag fick jag påminna mig om att jag är värdefull och att det inte var för att det var fel på mig jag fick ett nej utan det handla om att jag inte nått hela vägen. Mina "före-uppgifter" är inte klara än, inte för jag kan säga exakt vad det är, allt jag kan säga är att jag måste få vara mänsklig i det och inte bli betraktad som mer eller mindre. Jag har en uppgift att fylla, Kristus har bruk för mig. Världen behöver Guds kärlek, strömmande genom mig... men också genom dig. Det är de orden som leder mig just nu. Jag befinner mig i limbo, där är jag nära skapelsen men jag är också nära Gud. Jag är här, jag är där som är här.


Allt gott,
Ellinor

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad var det som hände? Slutade jag blogga medvetet? För mer än fem år sedan började jag min andra tillsvidare anställing i mitt liv. Jag gick från att jobba 50-60% som "vikarie" till att jobba heltid med något helt nytt. Det var inte medvetet jag s...

Är det dags? Ska denna trettiotvå åriga singel gå på blindedate? Mycket möjligt, även om jag kan tycka att det låter desperat så är det bara ordet som gör det. Så vem vet vad som händer... Datea har inte alls varit min grej någonsin. Jag blir nervö...

Under eftermiddagen i går får jag ett sms. ?Är du hemma?? ?Jo? skickar jag tillbaks, lite för att jag vet vart en sån fråga leder. Spänt väntar jag på nästa sms. Efter en stund kommer det och givetvis är det en fråga om att komma och hälsa på en svän...

Jag ligger vaken. Jag borde sova, men det vill sig inte. Fundera och tänker. Tänker på hur jag ofrivilligt låter rädslor styra mitt liv. Rädd att bli sårad, rädd att såra. Det täcker väl egentligen allt vad rädslor bekommer. För visst är rädsla f...

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om. Så mycket som har hänt, men jag vill inte. Jag har det bra, jag lever och ha hälsan. Är det nog? Nej egentligen inte, men för tillfället räcker det. Det är det jag, och säker en del andra där ute, säger...