Temat i dag och för kommande vecka är Enhet i Kristus (fram till lördag klockan 18:00) och jag tänker att det innebär mångfald. Det kanske låter en aning bisart för hur skulle enhet kunna vara mångfald? Det sägs att lika barn leker bäst, men i kontrast till det sägs det också att olikheter dras till varandra. Jag gjorde det inte enklare med de orden, men någonstans behövs de när man ska förstå hur enhet kan betyda mångfald. Vi ska inte gå ensamma, vi är inte ensamma, vi är tillsammans. I allt. Vi födds och vi dör och där emellan så stöter vi på liknande problem. Det kan åter igen verkar lika bisarrt, för hur kan mina problem liknas med flyttningar runt om i Europa? Hur kan mina problem liknas med de som svälter i Afrika? Det som är den stora skillnaden i det är mina föresättningar att lösa mina problem. Det handlar främst om att de grundläggande behoven ska uppfyllas, det vill säga rent vatten, mat för dagen och inte minst tillräckligt med sömn. Orsaken till våra problem är kanske olika men problemen är lika.
Det som jag kan uppleva som lustigt är att vi bygger murar med dessa problemen och menar att ingen kan känna äkta sympati i mina problem för ingen kan uppleva det jag har upplevt. Det orsakar splitring och söndring oss människor emellan. Människans ensamhet växer för var dag som går och de psykiska sjukdomarna med den. Plötslig så är vi bara individer som inte längre är en del av mänsklighet, ibland inte ens en del av en familj.
Enhet i Kristus innebär att vi behöver mötas, vi behöver våga mötas. Kyrkan vill vara den utgångspunkt, men även den är splittrad. För att vara den mötesplats som skapar enhet i mångfalden måste Kristus vara den utgångspunkt som Kyrkan samlar människor i. Hur olika vi än kan tycka och känna inför detta så bör enbart det faktum att vi tycker något förenar oss. En enhet i Kristus innebär att vi är alla välkomna hos Gud, för vi är alla lika unika och det är vi med kärlek.

Allt gott,
Ellinor