Då var det sista dagen på mitt tjugoåttonde år och jag ger mig in på mitt sista år före trettio tillsammans med hemtenta. Nio ska vara mitt lyckotal så kanske går det vägen för mig.
Det är alltid en omställning att gå från att jobba till att plugga, men samtidigt måste jag säga att det är skönt. Jag går in med kunskap som fått mogna och kan ta till mig ny kunskap eftersom ingen onödig sådan fyller mitt studiehuvud. Som jag sagt innan så hade jag nog inte varit motiverad att göra detta om jag inte träffat min vän på tåget. Går det bra så kommer jag henne vara evigt tacksam.
Nu känns det som om jag faktiskt kan, som jag vill klara det. Det var ju en självinsikt med, att man kan hålla fast så med näbbar och klor till något man tycker är jobbigt. Jag antar att det är för att det är något som är bekant och också för att det då utgör en bisarr trygghet för mig. Analysen i det får jag lov att fördjupa mig i själv.
Dock kan jag tänka att denna självinsikt öppnat dörrar för mig. Att inse att man själv utgör det största hindret på ens väg mot självuppfyllande är stort. Större är kanske den stund man inser att det är rädslor som styr en.

Allt gott,
Ellinor

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad var det som hände? Slutade jag blogga medvetet? För mer än fem år sedan började jag min andra tillsvidare anställing i mitt liv. Jag gick från att jobba 50-60% som "vikarie" till att jobba heltid med något helt nytt. Det var inte medvetet jag s...

Är det dags? Ska denna trettiotvå åriga singel gå på blindedate? Mycket möjligt, även om jag kan tycka att det låter desperat så är det bara ordet som gör det. Så vem vet vad som händer... Datea har inte alls varit min grej någonsin. Jag blir nervö...

Under eftermiddagen i går får jag ett sms. ?Är du hemma?? ?Jo? skickar jag tillbaks, lite för att jag vet vart en sån fråga leder. Spänt väntar jag på nästa sms. Efter en stund kommer det och givetvis är det en fråga om att komma och hälsa på en svän...

Jag ligger vaken. Jag borde sova, men det vill sig inte. Fundera och tänker. Tänker på hur jag ofrivilligt låter rädslor styra mitt liv. Rädd att bli sårad, rädd att såra. Det täcker väl egentligen allt vad rädslor bekommer. För visst är rädsla f...

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om. Så mycket som har hänt, men jag vill inte. Jag har det bra, jag lever och ha hälsan. Är det nog? Nej egentligen inte, men för tillfället räcker det. Det är det jag, och säker en del andra där ute, säger...