Min akademiska väg har varit långt ifrån grop-fri, mestadels har den kantas av omtentor och kompletteringar och jag är rätt övertygad om att en del har frågat sig vad jag egentligen gör på universitet bland de lärare jag haft. Det enda jag säga med ganska stor säkerhet inte har gjort det är studievägledaren som har hand om oss med studiestöd, hon står där ständigt och hejar på och tror på oss faktiskt. Ibland är det lite överväldigande att ha en människa som tror så på ens kapacitet fast än hon har en realistisk bild av en!
Jag har haft min sista lektion, det enda jag har kvar är lite möte med min handledare och en framläggning. Så nu gäller det att få igång uppsatsen ordentligt, dryga 45 sidor ska skrivas. Det är förstås en del kompletteringar och omtentor som ska göras och en eftersläntrare som ska in, men när allt det är färdigt så har jag en teologi kandidat.
Efter drygt fyra års studier så gör jag studieuppehåll (förhoppningsvis bara uppehåll) för att jobba ett tag, vilket ska bli skönt, ska bara hitta ett jobb med. Studierna tar jag upp igen om dryga tre år, då är det hårdare tag som gäller. Lite läskigt är det, jag kommer ju behöva skriva en magistersuppsats. Om jag som dyslektiker är rustad för det får vi se då, jag tänker inte vara rädd i förväg.
Vad som inte skrämmer mig är att vara arbetslös, ja jag har ju sommarjobb som timvikarie, men inget mer än timmar där efter. Men som utbildad undersköterska är det långt ifrån svårt att få jobb, det svåra är att få pröva någonting nytt, vilket jag gärna vill. Jag söker aktivt andra jobb, men ingen intervju än.

Allt gott,
Ellinor