Jag ber dagligen, ibland är det mycket, ibland bara en enkel bön. Ofta är det de bönerna som jag inte ens tänker på att jag ber. Det är inga inövade böner, nej det är böner i ren kommunikation. Bönen utgör en dialog mellan mig och Gud, dock är inte svaren alltid dem jag vill ha, men svar brukar jag få, på många olika sätt. Jag vet att det låter bisart för en som inte tror på Gud, bara så ni vet så är Gud inte en gubbe bland molnen, eller ens en person, Gud är större än så. Kyrkofadern Augustinus (400-talet) skrev att vi egentligen inte kan säga något om Gud, inte ens att han är outgrundlig, dock är ord det enda vi har för att beskriva Gud och därför möter vi ofta Gud som person.
Nu är det inte så att Gud svara mig med ord, Gud svara mig med handling. En del skulle kalla det tecken, andra uppenbarelse. Ibland är svaret som att komma på en riktigt bra idé eller komma till instinkt om något. Jag är medveten om att en del skulle förklara dessa svaren som ett ögonblick av samlad kunskap, erfarenhet, lite som när man tittar på en deckare på teve. Det blir alltså ett logiskt utfall. För mig är det precis det och mer. Vad är det som gör att jag gör den logiska analysen? Hade jag med samma kunskap kunnat nå en annan slutsats? Ja, jag blanda väl just in vetenskapen i det hela, men ta det inte som ett Gudsbevis, precis som kyrkofadern Anselm (1000-talet) gudsbevis så är det bara en hyllning till gåvan av tro.
Rätt ofta så handlar inte bönen om att jag vill har svar. Jag ber om allt från världsfred till att min familj ska må bra, det senaste året har det varit böner om att kunna ta sig igenom förluster särskilt för en anhörig som gått igenom en del i sina försök att öka ut sin familj, henne ber jag fortfarande för.
Bönen handlar främst om kärlek, inte enbart till Gud utan till sin medmänniska och till hela skapelsen, universum, ja allting faktiskt. Jag kan inte förstå allt, jag kan inte göra något åt allt, ibland är bönen det enda jag har att tillgå.

Må din väg gå dig till mötes
Och må vinden vara din vän
Och må solen värma din kind
Och må regnet vattna själens jord
Och tills vi möts igen må Gud hålla, hålla dig i sin hand. SvPs 730 utifrån irländsk bön.

"Du är en bön, Gud är din bön" SvPs 762

Amen
Ellinor

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vad var det som hände? Slutade jag blogga medvetet? För mer än fem år sedan började jag min andra tillsvidare anställing i mitt liv. Jag gick från att jobba 50-60% som "vikarie" till att jobba heltid med något helt nytt. Det var inte medvetet jag s...

Är det dags? Ska denna trettiotvå åriga singel gå på blindedate? Mycket möjligt, även om jag kan tycka att det låter desperat så är det bara ordet som gör det. Så vem vet vad som händer... Datea har inte alls varit min grej någonsin. Jag blir nervö...

Under eftermiddagen i går får jag ett sms. ?Är du hemma?? ?Jo? skickar jag tillbaks, lite för att jag vet vart en sån fråga leder. Spänt väntar jag på nästa sms. Efter en stund kommer det och givetvis är det en fråga om att komma och hälsa på en svän...

Jag ligger vaken. Jag borde sova, men det vill sig inte. Fundera och tänker. Tänker på hur jag ofrivilligt låter rädslor styra mitt liv. Rädd att bli sårad, rädd att såra. Det täcker väl egentligen allt vad rädslor bekommer. För visst är rädsla f...

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om. Så mycket som har hänt, men jag vill inte. Jag har det bra, jag lever och ha hälsan. Är det nog? Nej egentligen inte, men för tillfället räcker det. Det är det jag, och säker en del andra där ute, säger...