Mina fönster har blivit trummor, det är som jag önska jag hade en skön förtölj, en bra läslampa och en fantastisk bok. Då skulle jag suttit och läst till rytmen av regnet som trummar på mitt fönster och fönsterbläket. Till detta skulle jag vara evigt tacksam för att få den möjligheten, att njuta av naturen men ändå inte. Kan inte hjälpa att jag tycker att det är det bästa av två världar.
Hur underbart är det inte sen att gå ut efter regnet, när solen sticker fran och få känna den där söta doften som naturen milt avger? Jag älskar den doften, den känns frisk på något sätt.
Regnet ger möjlighet till eftertanke, för mig blir det gärna eftertanke med uppståndelse i centrum. Det är som om regnet väcker livet, allt är så mycket vackrare efter ett regn, inte för att regnet i sig är fullt, bara för att det ger möjligheter till liv. Jag har hört om platser i världen där regnet vänder hela omgivningen, likt en fågel Fenix. Innan regnet kan allt verkar hopplöst och livlöst och så regnar det och det bör som att komma in i en värld med färg, liv och ljud. Allting har fötts på nytt, det har uppståt, kanske har det aldrig varit dött, men dåsigheten är borta. Jag älskar regn, det har sina nackdelar men i det stora hela älskar jag det!

Allt gott,
Ellinor