Solen sänkte sig och ljuset spred sig som en mjuk eld längst horisonten när jag kom hem från Malmö idag. Det ska sägas att jag aldrig upphör att farcineras av det, särskilt efter en helg som, efter en tid med mycket sol och värme, varit ovanligt kall och regning. I dag känner jag mig lite extra lyckligt lottad, jag har nämligen fått mysa med min lilla sju månader gamla brosdotter. Hon och jag somnade sittande i en förtölj under eftermiddag och jag kan inte tänka mig något som skulle kunna vara mysigare, om jag stötter på det så blir ni de förstar som får veta. Det var ett oväntat nöje, jag hade nämligen glömt att min lilla syster skulle vara barnvakt i dag, men så vad det till min stora glädje.
Det största nöje av mitt liv är det faktum att jag är både moster och faster till en hög med ungar, trotts att det påminner mig om något jag saknar och längtar efter så fyller de en del av det tomrum. Jag älskar dem och skulle gå genom eld för dem, så är det bara. Där är en stor glädje att vara den sidan om, även om där också är ett avstånd. Till en del av dem är jag reserven, och jag tro och hoppas att de vet att jag alltid finns där.
Jag minns när jag höll dem första gången och jag har många fler minne på det. Det är inte bara för föräldrarna som barnet är som en solkatt i bur, de växer så fort.

Allt gott,
Ellinor